Haha!

Av någon anledning kom jag nu att tänka på den här vägskylten vi hittade i södra Tyskland i somras... Den stod vid en bro över en å. Det komiska i sammanhanget var att vattendjupet i ån var ca 1 decimeter! :)

Känns dessutom som om den symboliserar mitt liv ganska bra just nu. Håhå jaja.

Mer än 1000 ord

Lågvatten

När når livet sitt absoluta lågvatenmärke? Mitt liv är snart där känns det som. All energi är slut nu, den sista lilla droppen har runnit ur bägaren...

Tänk att en annan människa kan påverka en så till den milda grad. Milde himmel, vad kärleken gör ont.

Jag trodde inte det var möjligt, men jag har nog gråtit slut på mina tårar. Sorgen och förtvivlan har flyttat in för gott i mitt hjärta känns det som. Lika bra att vänja sig...

ensam

Mörker

Antingen går man under, eller så hoppar man över...

Tjaaaa....

"Ibland måste man göra saker, trots att det är så farligt. För att annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

"Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vertenda dugg"

Astrid Lindgren

"Utan tvivel är man inte klok."
Tage Danielsson

Hårddiskkrasch.

Det räcker nu.

"Så hårt spänns ingen båge
som livets båge spänns
och när den en gång brister
har allting nått sin gräns"

Pär Lagerkvist

Maktlös.

Tomt. Inga tankar länkas längre samman till en kedja. De bildar inga ord, inga meningar. Tomheten inlindad i bomull, världen har distanserat sig från det som var jag. Jag...

Han sa ord. Något annat. Vet inte vad. Som knivar rakt i hjärtat. Det som var. Finns inte nu, inte mer. Tomt.

Maktlös. Makt. Lös.

Svart

Ser inget ljus någonstans. Panikångest i varenda cell i kroppen.

Ps.

Oj då. 800 besökare... hurra...

En fet jävla spark i magen

Mitt liv just nu.

Svagheter...

Jag har en del svagheter varav väskor är en :). Under semestern hittade jag en, som ville följa med mig hem från Italien, vilket den fick. Den är sååå fin. Så här ser den ut (det är den blåa, av märket Bracciallini):

Sista dagen av semestern

Jag har haft en ok semester.

Först en vecka hemma, avkopplande, nedvarvande, med bara fötter på grönbete, på en något för lång gräsmatta.

Sen äventyr, med sockerdricka i magen, när samma fötter inklämda i vandrarkängor balanserade på bergskammen på 2500 meters höjd, efter en strävsam klättring uppåt.

Sand. Vit, varm, finkornig, silade sedan mellan tårna, omväxlande med det salta vattnet. Sedan stenig strand, ömmande mot fotsulorna, och kallt sött vatten i fantastisk sjö.

Nu en tappad tånagel, avskavt nagellack på de nio kvarvarande*, blöta fötter i flipp-flopp-tofflor, som hoppat runt i den regnvåta trädgården för att räta upp de fallna, regntunga solrosorna.

Kan det bli bättre?

*som idag ska tas bort och bättras på.

Mera vatten

Regnet smattrar lugnande mot rutan, och jag sitter i soffan och följer vattendropparnas färd längs rutan, långsamt nedåt. Ibland liksom stanar de upp och väntar in kraften och farten från någon annan droppe, innan de fortsätter färden. Sinnet är lugnt, men lever upp när åskan börjar dundra i fjärran. Underbart när blixtarna far fram över himlen! Som om hela världen vill bjuda på ett magnifikt fyrverkeri och rensa luften.

Regnet det bara öser ner...

...och det är faktiskt ganska skönt. Framför allt eftersom jag har köpt nya gummistövlar som jag kan plaska i vattenpölarna med!!! :)

Hemma igen!

Här kommer några glimtar från min semester. Ibland säger en bild mer än 1000 ord, eller hur? :-) Alla bilder är mina egna, knyck dem inte!