Hon har ett leende på läpparna, som inte når hennes förtvivlade blåa ögon. Den som tittar noggrant ser att hon har svårt att hålla tillbaka de tusen och åter tusen tårarna som bränner bakom ögonlocken. Men ingen tittar.
Inom sig bär hon med sig ett mörker som hotar att sluka henne, och allt vad hon bär med sig, allt det som är hon. Hjärtat i halsgropen slår fort, fort och hårt, för att sen tystna, och bara kännas som en lätt bris i bröstet. Vem slår det för när ingenting finns kvar? Hon suddas ut...
Håll mitt hjärta, håll min själ
Lägg mitt huvud, i ditt knä
Säg att du menar, o vill mig väl
Håll mitt hjärta, håll min själ
Som jag väntat, alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer, och gör mig hel
Ta mitt hjärta, ta min själ
Håll mitt hjärta, håll min själ
Låt mig vara, stanna här
Så att med dig allt jag begär
Håll mig hjärta, håll min själ
Håll min själ
