Kom!
Promenera på vintergatan hand i hand med mig
bland vattenpussar och sömniga hyacinter
Över himmelen far stjärnfall fram som en virvelvind
i ett förnumstigt frapperande okynne
Förunderligt att en tidlös snöstjärna
egensinnigt virvlar framför oss
Vi känner varken vankelmod
eller miserabel melankoli
plockar smultron på tråd
och njuter av att bara finnas till