Undran

Förresten, jag kanske har drabbats av pippi-galna kossa-gris-influensa?! Hm...

stubig...

Idag är jag "stubig", snoret bara spränger i skallen. Är det inte syndast om mig i helaste världen???

Jag lever

och jag gör det helt och fullt. Livets fokus har förändrats, förbättrats, värderingar och prioriteringar jag hade för ett år sedan är omprövade och utbytta.

Hur skönt är inte livet att leva? Att ha Mannen vid min sida, som alltid finns där, och som alltid kommer att finnas där... Han som älskar mig för den jag är, just för ATT jag är den jag är. Han som skrattar med mig när jag är glad, och torkar tårarna när jag gråter. Han som får mig att le på några sekunder när jag är trulig och sur. Han som gläds åt mina framgångar och busar med mig så fort han kommer åt :)

Han, som är mitt liv...

...honom älskar jag...