Den nyköpta klockan som passar så där bra in i köket, man blir glad när man ser den.
Den gamla kofferten finns kvar i huset som en gåva från förr. Den har tillhört någon ur en tidigare generation som bott här. Nu är den perfekt till mina målarsaker.
Arvet från min mormor. En helt underbar sekretär med många gömmor, lådor och fack att lägga sina små skatter och hemligheter i. Mormors far har gjort denna underbara möbel.
Vår kärlek.
Figuern kommer från Willow tree och jag älskar den.
Från vännen i den gamla hemstaden fick jag denna underbara lilla zen-trädgård. Den leende Bhuddan jag hade passade perfekt i den vita lena sanden.
Stationsklockan. Också ett nytt billigt fynd, som passar så väl in i vårt hem.
Hennes och hans, med en längtan tillbaka till Australien.
Tavlan som är målad av vännen från förr. Hon som fattas i mitt liv nu, men som ändå finns där lite i periferin, som tur är. Hon vet nog inte att jag har tavlan kvar, och vårdar den ömt.
När bonusdöttrarna fick se denna lilla figur sa de: men det är ju vi!!!
Den är vacker, den gamla moraklockan.
"Tiden äro lång, för den som väntar"
Ängeln.
Tapeten, den nya, i yngsta bonusdotterns rum. Hon är mycket nöjd.
Loppisfyndet, de två ljuvliga fåglarna, passade perfekt på biten av drivved.
Det här kallar jag klass. Yngsta bonusdotterns vackra smyckehängare är förgylld med röda skelettörhängen i plast. Man kan inte annat än att le åt det.
Fotografiet jag tog den där kvällen i Skagen i Danmark blev en underbar tavla på canavasduk. Här är en detalj av bilden.
Båda barnen älskar att måla, rita och pyssla. Jag har hård konkurrens om mina målardukar, penslar och färger. Men när resultatet blir så här fint delar jag gärna med mig. Detalj från älsta bonusdotterns tavla.
Yours truly är skyldig till denna gröna skapelse. Älsklingen avskyr grodor, men inte yngsta bonusdottern som älskar tavlan, varför den nu befinner sig på hennes vägg.
En miniatyrstol i gjutjärn.
För säkerhets skull även i en annan grön nyans.
Detalj av en tavla som talar om vems rum man befinner sig i.
Min penna. Som jag köpte bara för att den ser så lustig ut. Den är förskräckligt svår att skriva med eftersom den är så tung i toppen. Men vad gör väl det?
Närbild av en blå strutsfjäder.
Smyckeasken från Australien glittrar.
Minstingen har snott mitt örngott. Jag bara älskar dessa påslakan med elefanter från Åhléns. De minner om barndomens Fem myror är fler än fyra elefanter!
Favorit-servisen Amanita från 1940-talet. Jag kompletterar med flera delar så fort jag kommer åt. Jag älskar den röda, men den blåa smäller högre.
Smyckeasken i det andra barnrummet har fått sällskap av ett smyckeskrin som är en speldosa.
Min version av Ängeln.
Det finns inte alldeles få gossedjur i detta hus.
Kuddsamlingen på sängen förgylld med den finaste julklappen. 
Minnen, minnen. DAM-trollen fanns även när jag var liten. Herregud vad 1900-tal! ;)
Kuddar.
Tavla jag gjorde för några år sedan. Den gör mig glad.
Masken från Venedig. Åh, vad jag vill åka tillbaka dit. Min längtan dit har smittat av sig till barnen. Så nog kommer vi att åka dit, that's for sure :)
Ser du vad min tavla föreställer? Det är ett rött äpple sett ovanifrån. Någon trodde det var undersidan av en vallmo...
Hjärtat pryder ett skrin gjort i träslöjden. Tillverkarinnan är mycket stolt. Lillasyster är lika avundsjuk som storasyster är stolt.
Någon i familjen spelar innebandy... eh... bandi?!
Hästen i fönstret påminner om en piasavakvast.
