tiden far fram - i slow motion

Aldrig har väl tiden gått så sakta! Jag längtar efter att få träffa vårt lilla pyre som bor i min mage, det är 13,5 veckor kvar nu. Jag har lärt mig hennes dygnsrytm och jag älskar när hon gör frivolter i magen och snor runt. Fina lilla, lilla du. Vilket mirakel och ynnest att ha två hjärtan som slår i min kropp under några månader.

*Tacksam*

Tillbakablick och framtiden ♥

För två år sedan (den 1 april) förlorade jag min mamma till den helvetes förbannade lungcancern.

Om ungefär 15 veckor kommer jag att föda mitt första barn. Någonting som min mamma aldrig kommer att få veta och som jag inte på något sätt kan dela med henne. Den största lyckan och den största sorgen i en stor fet kollision... Hur ont det gör, att inte kunna fråga frågor, få stöd, glädjas, känna kärlek och gemenskap med henne...

Jag har en fantastisk familj, man, bonusbarn, svärmor och vänner omkring mig. Men ingen av dem är min mamma... ♥