"Det ser ut som ett engelskt hotellrum"

Vårt sovrum har äntligen skiftat skepnad från att vara det där tråkiga med blommiga, sorgligt smutsvitgrå strukturtapeter från 80-talet (?, det blir lätt så i ett hus från 1895 då fjärde generationen bor där, det finns ju alltid saker att göra...) till det där stilrena tidlösa, med blå stjärnor på vit botten och jeansfärgad fondvägg och nya gardiner, kuddar och överkast på plats.

By the way, de två litografierna av Lisa Rinnevuo och min egen tavla passar perfekt ovanför sängen!

Nåja, äldsta bonusdottern tyckte att sovrummet har blivit kanonfint och kläckte den fina komplimangen: "Det ser ut som ett engelskt hotellrum!". Till saken hör att hon aldrig någonsin har satt sin fot i ett dylikt hotellrum...

*ler*

In Sweden we call it a kick!

Min svärfar är en riktig uppfinnarjocke. På alla sätt och vis. Här om dagen kom älsklingen in och berättade att en av sparkarna numera var ihopfällbar. Spännande kan man tycka, och man kan också fundera över nyttan med en ihopfällbar spark.

Hmmmmm.....

Det visade sig dock att svärfar oavsiktligt backat över sparken med en traktor, så numera är den 5 cm hög och ganska obrukbar!! *skrattar*

Eller för att nästan citera Monty Python:

"It's passed on! This kick is no more! It has ceased to be! It's expired and gone to meet 'is maker! It's a stiff! Bereft of life, It rests in peace! It's metabolic processes are now history! It's off the twig! It's kicked the bucket, it's shuffled off it's mortal coil, run down the curtain and joined the bleedin' choir invisible! THIS IS AN EX-KICK!"

En till

Nu har vi fått en lammunge till! Det är fjolårslammet Lambi som fått en underbart söt liten svart och vit unge. Bilder kommer imorgon! :) Snart får jag lägga mig ute i ladugården och räkna får och lamm när jag inte kan sova.... Vi har ju en hel hoper nu!

Kärlek

Du vet att du funnit din tvillingsjäl när du både vill somna bredvid honom, men också vakna upp tillsammans med honom... :)

Saknad

Jag kan få sådana däriga akuta attacker av längtan. Så där så det känns som om hela kroppen bara skriker efter den man längtar efter. Du vet säkert hur jag menar.

Så känns det nu.

:)

Solen skiner!

Min dag i bilder

Min dag so far....

Blommogram med önskan om tillfrisknande från doktoranden jag handleder och handledarkollegorna. Vacker, vacker bukett som minner om våren. Tack snälla!

På väg till sjukan igen, något blektnost. Sårtitt och omläggning. Det gjorde förbaskat ont, och gör fortfarande...! (Men haha, älskling, jag körde bilen själv!!)

När jag kom hem väntade ett kort med hälsning från käraste, käraste vännen i Australien. Hon skickade med foton hon tog när vi var där i december. Minnena värmer, och det är inte utan att man längtar tillbaka....

Köpte en inredningstidning på vägen hem från sjukhuset. Den innehöll en massa tips om badrum, vilket är ganska passande eftersom vi ska rusta badrummet i sommar. :) Jag hittade denna söta väska som verkligen vill flytta hem till mig. Men säg inget till Älsklingen. Han har hotat med att han ska börja använda mina handväskor om jag köper en endaste till... Tror att han skulle se lite suspekt ut, eller vad tror ni?? *Garvar*

Ord

Takdropp
Snödrivor
Solsken
Trapp
Kaffekopp
Kissekatt
Älskling
Vårvinter
Tegelpannor
Grusgång
Blå himmel

Ulliga och gulliga

Väckarklocka

Imorse vaknade vi inte av väckarklockan. En halvtimme innan åbäket skulle ringa var det ett förödande liv ute i pannrummet - ett rejält kattslagsmål. :(

Antagligen var det den elaka grannkatten Gustav som har tagit sig in genom snälla Tessas och Vispens kattlucka för att tjyva mat. Och då kan man ju förstå om Tessa och Vispen blir lite smått irriterade.

När vi hade lokaliserat och identifierat ljudet, och var på benen fanns inga katter inom synhåll, och de har inte synts till sedan heller... HM. Jag hoppas de vann, och att de gick oskadda ur fajten.

Man kan ju undra vad resten av dagen har att bjuda på med den starten... ;)

Komplikationer

Räcker snart nu va? Nu sårinfektion och antibiotika sedan igår...

M.O.R.R.

Och...

...en av dagens höjdpunkter var när fåren fick havre ikväll, och alla tackorna stod och åt. Då fick alla 8 lammen spunk och hade lamm-rally i boxen. De sprang som galna och gjorde krumsprång. Ibland var det någon stackare som sprang mot strömmen, och det förvirrade dem alla.

Sånt blir man glad av att se!!

Kärlek

Jag har världens finaste, raraste, omtänksammaste man. Och han månar verkligen om mig. Nu har vi dock lite olika åsikter om huruvida jag får köra bil en vecka efter min operation. Jag säger att jag kan och vill. Han säger att jag inte får - SÅ DET SÅ för att han är rädd om mig. Hm....

Jag kommer definitivt att vinna den här argumentationen. ;)

Men han är söt som försöker *ler*

Dagens absoluta höjdpunkt!

Idag efter min dagliga träningsrunda (som blev ett par hundra meter längre, hurra!) satte jag mig i solen på trappen och njöt av takdropp, värme och fågelkvitter.

Då hände det.

En liten gulsparv hoppade ned från gamla äppelträdet och landade på toppen av snödrivan bredvid fågelhuset. Sen åkte den kana nedför drivan!! :) Japp. Jag vet! Det händer inte. MEN. DET. HÄNDE. FAKTISKT.

Och nej, jag yrar inte. Och nej, jag har inte feberfrossa! Jag önskar bara att jag hade lyckats filma det hela med mobilen :)

Värt att notera i övrigt:
- Idag är första dagen utan smärtstillande tabletter efter operationen
- Jag har matlust. också första gången efter operationen
- Det gjorde inte hysteriskt, fruktansvärt, outhärdligt ont att hosta idag
- Jag blev bara lite yr och fick hjärtklappning när jag gick min promend (alltså, kanske inte riktigt lika dåligt blodvärde längre)

Livet börjar återvända....

Ny favvo! Frida Andersson...

Skivan finns att köpa här.

Working men ♥

Älsklingen och svärfar bygger verkstad! Här lägger de upp bjälkar på skullen för det nya taket. Det kommer att bli jättefint när det blir klart.

Träningsrundan

Jag har en målsättning varje dag. Jag skall ta mig från huset till brevlådan och tillbaka igen. Låter kanske inte överdrivet svårt, men det tar på krafterna när man är nyopererad. Så här såg det ut igår...

Hemma! Titta vad snön har smält från taket!

Utanför logen droppade det för fullt, det var en gardin av smältvatten som rann från taket.

Vägen mot målet :)

Nästan framme!!

Och sen tillbaka igen.

Väl tillbaka vid huset väntade Elvis, och vi hamnade på trappen i solen en låååååång stund :)

Underbar blå himmel och en värmande sol gjorde oss dåsiga.

Här var vi kvar när familjen kom hem....

Nu är det snart dags för dagens träningsrunda. Jag ser verkligen fram emot den! Kanske går jag dubbelt så långt idag :)

Livsnjutaren Elvis "Vispen"

Ord är överflödiga! Han är en mästare helt enkelt.

Aj

Jag känner mig som 107,5 år när jag på grund av smärta och ett stramande operationssår vaggar fram när jag går, eller när jag knappt tar mig upp ur sängen utan hjälp, eller när jag väldigt försiktigt sätter mig ned på en stol.

H måster verkligen älska mig, för han säger att jag är fin och vacker, trots att jag är extremt blek om nosen, svullen om magen, iklädd mysbyxor, och allmänt tufsig.

Tack gode gud för det.

Hurra!

Om ett par timmar är jag hemma! Längtar hem. Att se den svenska sjukvården inifrån som patient är inget jag föredrar att göra! Trots att jag har fått en jättebra vård här.

Han säger... ♥

....vangen (=vagnen)
....vattene (=vattnet)

Och jag ÄLSKAR honom för det!

Ljusning

Det verkar som om jag kan få komma hem idag!! Lite ljus i tunneln! Håll tummarna för att läkaren står fast vid det på ronden! :)

OCH

min mage gör förbannat ont, och det blöder, och det gör förbannat ont.

Jag är arg

ARG. Och jag morrar och bits just nu!!

Tvärnit

Och så gjorde livet en sån där jävla tvärnit igen, och jag sitter som fastnaglad i vindrutan. Befinner mig på sjukhus, blev akut bukopererad i tisdags förmiddag, och anledningen känns som ett jävla slag i ansiktet. Nog nu. Livet, sluta trilskas med mig!

♥

Ögon som jag drunknar i när de glittrande, busigt ser på mig
Ett skratt som smittar mig som en oemotståndlig orkan,
och jag skrattar så jag kiknar
Händerna, de starka, mjuka, varma
som smeker min nacke så ömt och som kittlar mig
Kommentarerna som hoppar som grodor ur munnen,
de tokroliga, allvarliga, kärleksfulla
Skäggstubben på hakan som kittlar och river min kind,
och som mina fingrar söker sig till
Gropen i din nacke som passar att pussa
Rufsigt hår som tittar fram under mössan

Klokheten som lyser igenom i ord och handling

...men mest av allt din vackra, vackra själ...

Till den underbara man som stulit mitt hjärta ♥

Ödmjuk längtan efter våren...

Punkis har fått två lamm. De heter enligt tjejerna Paris och Tuffis, men vi vet inte om det är flickor eller pojkar ännu. Underbart söta är de i alla fall. På en vecka har vi fått 8 lamm :)

Det här är Ettan. Hon kom först, när Kylis värpte. Spralligare och skuttigare lamm får man leta efter, hon far som en tätting. Man kan inte tro att hon bara är en vecka gammal....

Hemma... Så vackert. Det har var för två veckor sedan, innan snön kom ;)

Utsikt från trappen om man är ute, och från köket om man är inne.

Jordkällaren syns knappt under snötäcket!

Det gamla äppelträdet.

Ettan, någon dag gammal.

Tessa (köttbullen) och hennes husse myser i den första vårsolen.

Farfars hus i skogsbrynet.

Takdropp, den första för året! Underbart helt enkelt.

Det känns som om det räcker med snö och vinter nu...

Energitjuvar

Vad ska man göra för att stoppa dessa eländiga energitjuvar som finns i tillvaron runt omkring? Jag vill kunna känna mig hel, glad, positiv, uppskattad för den jag är, istället för som nu vara slutkörd, ha en känsla av otillräcklighet, känna att jag är lågpresterande i jämförelse med den kapacitet jag vet att jag kan ha. Varför känns det som om de obehagliga typerna kryper in under mitt skinn, parasiterar på mina positiva tankar och känslor, tar bort den som jag vet att jag kan vara...

Virvlande vackert

Snö.

Jag älskar snö. Och om det nu ändå ska finnas en så tråkig årstid, som vintern kan vara, så är jag glad och tacksam över snön. Den får mig att le, världen, med sitt vackra gnistrande vita täcke.

Ofta njuter jag av månen som speglar sig i allt det vita, så att natten blir ljus, av drivorna som växer vid sidan av vägarna, de varma kläderna och raggsockorna som en fryssen själ tar på sig, fåren som inte vill vara ute (och tur är väl det, för man skulle aldrig hitta åt dem i all snö ;) ), bilen som måste krypköra på skogsvägarna hemikring för att inte slinka ned i diket, eldandet i vedpannan, promenaderna i vår skog som är så vacker, tyst och annorlunda på vintern...

Men mest njuter jag av att våren närmar sig sakta men säkert... :) Om bara någon månad börjar åkrarna med vete bli gröna igen (hoppas jag, för någon gång måste snöandet sluta), och snart står det inte på förrän takdroppet fyller mina sinnen och vi intar årets första kaffe i vårsolen på trappen...

Mmmmm, jag längtar...

Jorå...

...jag lever...

Men tiden är inte min vän just nu. Jag har så mycket jag vill göra.... Tänk att få göra ingenting till exempel, tillsammans med Älsklingen och barnen. Åh, vad jag längtar efter det. Eller att komma hem en kväll efter jobbet och inte känna alla måsten flåsa mig i nacken. Eller för den delen, att bara vare ledig en vardag, sova länge, äta en god frukost och gå en promenad helt planlöst i skogen. Det skulle funka. Bara klockan och jag var lite mera överens om hur tiden ska disponeras.