Syrgasslangen som en livlina

På väggen sitter en koppling till syrgasslangen. Slangen, eller syrgasgrimman, sitter i min mammas näsa. Sakta fyller den på ren syre i hennes lungor. Två liter per minut just nu.

Jag önskar så att syret kunde göra hennes lunga hel igen, att den kunde läka ut och mota bort den där helvetes jävla cancern. Fylla hålet där tumören härjar, med nya friska celler istället.

Hennes hand är liten och tunn, huden är blek, och idag är hennes ögon ledsna, mycket ledsna. Vi pratar mycket, säger att vi älskar varandra, och hoppas på att vi har mycket tid kvar tillsammans än.

Jävla helvetes förbannade lungcancer!!!!

Min finaste älskade mamma. Den där dagen för tre år sedan satt vi i bilen utanför husläkaren och hade fått veta att du hade en förändring i din högra lunga, som var lungcancer. Hela världen snurrade, så fort så fort, och ett stort mörkt hål öppnade sig framför oss. Det känndes som om hjärtat skulle sluta slå och att luften tog slut.

Min fina mamma. Du ska ju alltid finnas där...

Man gjorde en uppsjö av undersökningar på dig, undersökte tumören. Jag vet vilken panik du kände när de gjorde bronkoskopin på dig. Fy faan vad hemskt det var att sitta bredvid dig och hålla din hand, när du upplevde att du höll på att kvävas av att du kräktes, när de tvingade dig att ligga kvar på rygg medan de tog ett cellprov av tumören... Sen opererades du. Man tog bort den nedre loben av din högra lunga. Det var en lång väg tillbaka, och du hade fruktansvärt ont, länge, länge.

Du fick en kort tid när allt känndes ok. Men sen kom hostan. Du hostade upp blod. Den där jävla cancerparasiten var tillbaka i höger lunga. Men nu satt tumören mera centralt, vid ingången till lungan. Nu gick den inte att operera bort. Istället fick du cellgifter och strålning. Du tappade håret, mådde illa, gick ned i vikt, lades in på sjukhus för att klara av de tuffa behandlingarna.

Jul och nyår kom och gick. Sen var behandlingarna över. Då började väntan, väntan på besked om huruvida behandlingarna haft någon effekt.

Då kom lunginflammationen som ett brev på posten, och svampinfektionen i lungan och varhärden som läkarna tömde ur din lunga. Du tappade 25-30 kilo i vikt, och blev skör, bräcklig, liten som en fågelunge... Vid flera tillfällen lurade du döden då, fina mamma. Läkarna sa till mig vid tre tillfällen att de inte trodde att du skulle leva en månad till, att du inte skulle leva när älskade H och jag gifte oss. Man pratade om att flytta dig till ett Hospice. Under skedde, böner blev hörda och det vände, du blev lite piggare och fick komma hem!

Sen kom sommaren, den varmaste jag kan minnas, och du orkade inte njuta av solen, grönskan, livet...

Nu för några veckor sedan fick du svårare att andas igen. Det visade sig att du hade vätska i hjärtsäcken. Mycket vätska. Så man lade in dig akut igen, och man flyttade dig till hjärtintensiven. Och du fick en kateter insatt i hjärtsäcken för att tömma ut vätskan, mer än en halvliter tappade de ut. I helgen var det nära igen en natt att jag förlorade dig. Ingen från sjukhuset ringde mig då för att be mig komma dit, utan din läkare berättade det två dagar efter det hade skett, fastän jag bor bara 30 minuter ifrån sjukhuset där du är...

Om du bara hade vetat då, när du var 13-14 år vad som skulle ske, då hade du inte börjat röka.
Om du bara hade vetat då, när du var 20-30 år vad som skulle ske, då hade du slutat röka.
När du var 60 år och viste vad som skett, då slutade du röka.
I november fyller du 62 år...



Jag älskar dig mamma, av hela mitt hjärta. Och jag kommer att vårdesätta varenda sekund jag har kvar tillsammans med dig.

*Min mamma ville att jag skulle skriva det här inlägget på min blogg. Hon sa: "Kan det få en endaste en att sluta röka, eller inte börja, är det värt det!!"

Idag...♥

Idag är det fredag.

Älskling kommer hem igen efter en hel veckas kursande i den stora staden. Åh, som jag längtar.
Sen kommer äntligen bonusbarnen hem igen också! Det var verkligen på tiden, efter två veckors bortavaro.

Vilken lycka! ♥

Nattsuddar

Kan inte sova. Som vanligt när H är borta. Här ligger jag i min misär som kallas ensamhet och vrider och vänder mig i sängen under mitt täcke med blåa elefanter. Toss and turn. Fram och tillbaka. Fryser. På med täcket. Varm. Av med täcket. Om fyra timmar ska jag gå upp igen. Om fem och en halv är jag tillbaka på jobbet...

Samtidigt i den stora staden tror jag att han också har svårt att sova. Borta hemifrån. Borta från mig. Så har han, liksom jag, haft det våra nätter isär... Alltid är det så. Ingen av oss sover gott utan den andra bredvid.

Han är som mig. Vi hör ihop. Han är liksom min sovagottablett. När han är hemma somnar jag (enligt honom) innan mitt huvud landar på kudden, och han ler och ligger och tittar på mig när jag sover en liten stund innan han också sluter ögonen och somnar strax efter. Vaknar till någon gång och sträcker ut handen för att smeka den andres kind, kryper tätt intill, får ett sömnigt leende tillbaka innan vi somnar om igen.

Du fattas mig.

Till mannen jag saknar så det värker i mitt hjärta

Gillar den. Helt enkelt.

Hur jag vet att han är den rätte

Jag har ju, som ni förstår, hittat mitt livs kärlek, min själsfrände i min älskade H. På sistone har funderat mycket på hur fantastiskt otroligt det är att just vi hittade varandra, och att det kunde bli så rätt.

Han passar mig! Finaste H är allt jag sökt efter men inte funnit, och han har allt det som jag trodde inte gick att finna hos en partner, som känndes som oöverstigliga hinder och omöjliga krav från mig.

Ändå fanns han där helt plötsligt. Som av en explosion av all världens magi svepte han in i mitt liv och plötsligt var det vi.

Om jag har svårt att tro att sådan lycka kan existera, nyper jag mig själv i armen och blundar hårt. Känslan av att allt bara var en underbar dröm gör att man bara vill knipa ihop ögonen för att inte vakna, för att fortsätta drömma.

Han är verklig. Han finns där. Och jag vet att han alltid, alltid kommer att vara min.

Den ultimata bekräftelsen av att han VERKLIGEN är den rätta är att han kan köpa presenter till mig. Presenter som jag blir innerligt glad för. På riktigt. Han kan köpa parfym, kläder, armbandsklockor, och han träffar HELT rätt när det gäller vad jag tycker om, med saker jag inte ens har pratat om, eller ens önskat mig. Och håll i er nu. Han kan köpa bh:ar till mig i present. Helt själv. I helt rätt storlek. Och är bättre på att hitta bh:ar* till mig än vad jag själv är. Jag säger det. Den ultimata bekräftelsen.

*snygga och sköna dessutom

Oktober när det är som vackrast

Jag njuter av allt det vackra som finns runt omkring mig och är tacksam över att få finnas till...

Nästa vecka ska min man åka iväg på en kurs. Från måndag till fredag kommer han att vara borta. Vi har aldrig varit ifrån varandra så länge. Det känns märkligt.

Människor runt omkring säger att "det är ju bara nyttigt att längta lite", men varför skulle man egentligen må bättre av att längta efter varandra, när man sover sämre, inte kan prata med varandra när man vill berätta något eller prata om något som hänt, eller bara kura in sig i varandras famn?

Att låta dagen gå

Man hänger tvätt.

Man prasslar i löven som fallit.

Man flyttar fåren till en ny hage.

Man njuter av solen och den friska luften.

Man tittar på rimfrosten.

Man njuter av de gula lönnlöven mot den blåa himmelen.

Man njuter av att detta är hemma.

Den fula grodan is no more!!

NU har jag äntligen svalt den fula grodan!! Rapporten är färdigskriven, och jag kan ägna min energi åt andra saker. Å vad nöjd* jag är!!!

*Note to self. Kom ihåg hur skön känsla det här är. Att vara klar!! :)

Och...

...det är fantastiskt roligt att elda i vedpannan när jag egentligen borde arbeta.

Reflektion

Hur kommer det sig att när man har något man måsteMÅSTEmåste göra, så är allt annat så mycket roligare att ägna sig åt än just det? Jag har en sak jag måste skriva nu och jag vill inteINTEinte göra det....

Samtidigt så vet jag att om jag tar tjuren vid hornen och sätter igång nu så känns det så enormt mycket bättre sedan.

Med det sagt.

Nu Fru W sätter du fart. Genast. Vad väntar du på?

March pannkaka!

När vi ändå är inne på ämnet mat...

Min favvo-frukost. Havregrynsgröt. Hembakta scones. Och så klart kokt ägg. Med Kalles kaviar.

Life on mars, eller livet på landet

Vi bestämde oss för att ta en promenad i vår skog för att leta efter den gyllene delikatessen Herr Kantarell här om helgen.

Katten Tessa fick för sig att följa med oss. Hon gick fot allt som oftast, men när vi var för långt bort eller om mossan var för obehaglig att gå på jamade hon så att vi skulle lyfta upp henne och bära henne en stund. Vi var ute i ett par timmar, och hon var med hela tiden. Vilken lustig liten kattfröken! :)

Korgen blev i alla fall halvfull. Många andra hade också fått för sig att plocka svamp i vår skog. Det är tur att vi har våra hemliga ställen. Vildsvinen hade vart i farten också, men som tur var hade de lämnat kantasvampisarna i fred.

Njutning. Jag går gärna i skogen och strosar med Älsklingen. Tur att han älskar det lika mycket som jag gör!

Nyrensade. Trots att korgen inte var full tog det en god stund att ta sig igenom alla svampar med penseln och kniven. Men det var mysigt ändå, eftersom vi satt och filosoferade under tiden.

Svampen fräste i stekpannan med smör och vitlök, och doften spred sig i köket, ljuvligt, ljuvligt. Det vattnade sig i munnen.

Tänk vad svamp krymper när man steker den! Vi hade ändå mycket kvar.

Smör- och vitlöksstekta kantareller på rostbröd.... Mmmmm. Kan det bli godare än så??

Min väg till arbetet

Varje dag när jag åker till mitt arbete njuter jag av tystnaden och stillheten som omger bilen. Naturen är så förunderligt vacker, och man lever mitt i årstidernas skiftningar...

Förkylt

...är just vad det är. Hatar verkligen detta!!! Nu ska jag snurvla vidare, så ciao for now.

Ibland känns livet

Har du någon gång kännt det som om du har kört fast i livet? Just nu känner jag det precis så. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, och just nu är det som om jag är bakbunden när det gäller många av de val jag skulle vilja göra.

Snart kommer jag att kasta mig ut. Falla fritt enhel evighet som varar i ett ögonblick, innan jag landar med båda fötterna på backen igen.

En helt ny värld

Livet är annorlunda, nu för tiden, när jag bor på landet. Saker som ALDRIG skulle ha hänt förut, när jag bodde i den stora staden, händer dagligen. Ni kanske undrar vad jag pratar om?

Till exempel:

• Bäversafari. När vi framåt kvällskvisten smyger ned till bäcken för att se om herr Bäver har något nytt på gång.


• Jag tittar på hur tiltorna* ser ut när bönderna plöjer på fälten.


• Och jag använder ordet tiltor på min blogg!


• Jag ser när någon har använt en växelplog också.


• Jag hör tystnaden som omger vårt hem ♥.


• Och jag riktigt irriterar mig när jag hör de enstaka bilar som då och då åker förbi vår gård på grusvägen.


• Varje dag kan jag gå och strosa i vår skog, och njuta av den ro den inger mig.


• Enormt stressad blir jag av att se svamp- och bärplockare parkera sina bilar på våra skogsvägar. Inte blir jag stressad av att de går i vår skog, utan för att bilarna inte har där att göra.


• Stjärnhimlen visar sig från sin vackraste sida nästan varje kväll. Inte visste jag att det fanns så många miljoner stjärnor, så att hela himlen glittrar från horisont till horisont. Det såg jag inte när jag bodde i stan. Stjärnor, jo förvisso, men inte i detta antal!


• Jag lämnar cykeln olåst varje dag. Och ingen stjäl den.


• Årstidernas växlingar är ständigt närvarande, och min rytm följer dem som i en dans. Alla dagar har sin charm.


• På senhösten, vintern och tidig vår vedeldar vi i pannan för att få varmt i huset och för att få varmvatten för att duscha. Och faktum är att jag njuter av stunden då jag ser till att elden tar sig i pannan, den stunden för mig själv kan jag rensa tankarna till eldens sprakande.


• När jag duschar måste jag nu för tiden tänka på att duscha snabbt, dels för att varmvattnet kan ta slut, men även för att vattnet kan ta slut i vår brunn om sommaren varit torr.


• Tv:n är något som bonusbarnen använder när de spelar Wii-spel. Eller om vi någon gång kollar på en dvd. Annars tittar vi aldrig på tv. Det förvånar mig lika mycket varje gång när jag tänker på det. I mitt tidigare liv stod tv:n på åtminstone en stund i princip nästan varje dag. Något som förvånar mig ännu mera är att jag inte saknar det.


• Livet har blivit mera harmoniskt. Att vara ute på gården och arbeta, med vad det än må vara, är mycket härligare än jag någonsin kunnat tro.


• Och igår morse när jag vaknade satt det en kattuggla på mitt cykelstyre utanför fönstret.

Bara som exempel alltså!!

*Tiltor betyder plogfåror.

Fredagsfeeling

Vad säger ni, är det inte dags för lite fredagsfeeling??? Här kommer lite goa glad-låtar, uppslängda så där på en höft! Enjoy!












































Ha en uuunderbar helg!! :)

Elefanter som räddar liv

Har du sett vilken underbar bricka jag har hittat?! Alla som är födda på 70-talet kommer utan tvekan att tänka på tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter när de ser denna.

Nu som då stödjer jag Unicef, vilket känns som en självklarhet. Klicka hem den du med! Det gör du här klick.

Himlen är min målarduk

Åh, så vackert det kan vara här hemma. Man liksom håller andan en stund och bara njuter.

Det nya livet II

Igår hälsade jag för första gången på min nyfödda systerdotter Lilly. Hon är ett under av perfektion, denna lilla mörkhåriga sötnos.

Välkommen till världen lilla fina du!

Det nya livet.

Det spenderar jag på min crosstrainer. Varje dag i princip. Och jag utmanar mig själv. Längre, snabbare, fler brända kalorier. Jag har snart lyssnat mig igenom alla sommarens Sommarprogram, som jag har funnit är en strålande distraktion när jag tränar.

Och jag har gått ner 7 kilo.

jodå

Jag finns kvar. Har bara inte haft ro att uppdatera bloggen på ett tag. Samlar kraft och inspiration. Har massor att berätta, och mycket jag klurar på.

Ha tålamod. C U soon

Glimtar av min sommar - so far.