Mormor

Min mormor Dagmar gick ur tiden alldeles för tidigt. Men hon bor kvar i mitt hjärta...

Trädgården var enorm, med rosenrabatter, ett klätterträd och en sockertoppsgran som såg ut som en mullig, spetsig och grön maräng. Sen var det så klart det stora trädgårdslandet, med rabarber, vinbär, potatis, hallon, krusbär och jordgubbar. Då, när jag var liten, känndes det som ett paradis stort som en fotbollsplan, där man gömde sig bland hallonbuskarna och jordgubbarna medan man fyllde magen med solsken och bär. Fräknarna rodnade ikapp med de röda jordgubbsfläckarna på kinderna, medan de blå ögonen tindrade oskyldigt under den blonda luggen, när mormor kom på mig. Hon skarattade ofta då.

Huset var brunt, och tapeterna inuti var orange, i alla fall i hallen. Så minns jag det. Husets hjärta var köket. Som för så många andra kvinnor i den generationen var matlagningen viktig för mormor. Ofta ofta sprang de barfota fötterna in genom hallen, och svängde runt hörnet till köket, sen stannade de tvärt framför mormors förkläde.

-Vad blir det till mat mormor? Svaret lät inte vänta på sig:

- Stryk och strömmingshuvud!

Sen kom leendet. Men något annat svar fick man inte. Surt. Men inte lika surt som rabarberkrämen. Röd, trådig och sur så att tårna krullade sig. Sträva tänder som tungan inte ville nudda.

Mandelkubbarna. Att något så gott kan lukta så illa att göra. Bittermandelsdoften fyllde köket och då visste man, att snart blir det nybakt kubb med hemmagjord saft. Mandelkubbarna bodde i en ganska stor ljusblå plåtburk, med fjärliar på. (Den bor i mitt skafferi nu...) Mormors mandelkubbar hade en liten krispig yta, och var mjuka och fantastiskt goda inuti, undrar varför förmågan att baka mandelkubbar så, inte går i arv? Trots samma recept blir vare sig mina eller mammas kubbar lika bra. Kanske beror det helt enkelt på barndomens magi...

Att doppa dem i jordgubbssaften och känna den mosiga konsistensen i munnen samtidigt som smakerna blandades, så smakar sommar...

Mormor kunde trolla. På riktigt. Det fanns ingen annan mormor som kunde få "Kalles Kaviar" att smaka så gott. Hängde du inte med på kopplingen kaviar-trolla? Säger klappgröt* eller klappkräm dig något? En rosa fluffig fantastisk skapelse, som jag var helt övertygad om innehöll kaviar, med tanke på konsistensen (mannagrynen) :).

Sen var det ju den där röda sagosoppan** också... (undra om inte kaviar var involverad i den med?) Den som smakade så juvligt jordgubbe, med röda pärlor i, och russin. Det var den största lyckan när den blommiga tallriken fylldes av soppan, och den åts med andakt av en storögd liten tjej. Tänk att man kunde äta pärlor...

Min mormor, hon var fantastisk.

*Klappgröt - Klappkräm (4 portioner) (bilden är lånad)

Det tar cirka 40 minuter att tillaga och man bör ha starka armmuskler om man inte har en elvisp. Det skall vispas länge.

Du behöver 5 dl vatten från närmsta kran.

1 dl mannagryn.

1½ dl saft av lingon eller lingonsylt (vilket är originalet). Eller annan röd saft.

Eventuellt har man i lite socker.

Koka upp vattnet. Vispa ner mannagrynen och rör om. Koka 5 minuter på svag värme. (Kan lätt bränna vid om du har för hög värme.) Tillsätt saften/sylten och låt gröten koka upp på nytt. Häll sedan upp gröten i en stor skål eller ett stort fat och vispa den kraftigt till den blir kall, luftig och pösig.

Krämen äts med fördel med mjölk, ur en djup blommig tallrik.

**Sagosoppa

Sagogrynssoppa
1 liter Vatten
1 bit Hel kanel
3/4 dl Sagogryn
2 dl Saft
1 dl Russin
Socker efter smak

Koka upp vattnet med kanel. Tillsätt sagogrynen. Koka ca 30 minuter eller tills grynen är klara. Rör om då och då. Tillsätt russinen och saften. Smaksätt med ytterligare socker. Servera soppan kall.