Jaha... livet fortsätter forsa fram, och eländet tenderar ju att klumpa ihop sig...
Det var en tumör som tryckte på blodkärl och lymfa, stasade av, så att Oscars ben blev svullet*. Inget att göra på en så gammal katt** sa veterinären, så vi var tvungna att låta honom somna in. Usch, det är mycket nu. Det är ett husdjur som har funnits i familjen mer än en tredjedel av mitt liv, så det känns tungt och sorgligt... Världen är fyra tassar fattigare.
Imorse när jag vaknade kände jag mig som ett troll. Den där Dagen hade infunnit sig. Ni vet den där dagen när håret känns som om det vuxit fem centimeter över natten, och vad man än gör så GÅR det inte att få någon ordning på det. Den Dagen var idag. Jag fick panik och slängde mig på luten till min frisör V. Som tur var hade hon en akuttid för mig idag efter lunch, så nu är hårpaniken avblåst! Tänk att man lägger ned så mycket tid och pengar på döda celler**... :)
Skulle ha vart i Bergen på en spännande internationell konferens "Evidence based nursing", från söndag till onsdag. På programmet stod också ett intressant studiebesök på ett FoU-sjukhem. Är jag i Bergen nu då??? NEJ!!! Norge är ett j-vla u-land****. De strejkar på flygplatserna i Oslo och Bergen, så det går inte att komma dit och hem, alltså ingen konferens och inget studiebesök. Om jag nu skall försöka se positivt på det inträffade har jag ju i alla fall fått tre dagar att ägna åt skrivbordsarbete helt till skänks, så det var väl någon nytta med det i alla fall...
*Nästan 16 år
**Men han hade inte ont i alla fall!
***Ja, hår är ju döda celler!
****Jag menar det! När jag var på en forskarutbildningskurs i Bergen för några år sedan var det samma sak, man strejkade på flygplatsen. DÅ gick det att åka tåg tillbaka till Oslo, det går inte nu eftersom de är överfulla.
2 kommentarer:
Du behöver en kram idag.
Kram!
Peter: Tack, och kram tillbaka!
Skicka en kommentar