Busstrejk

Jag kan tycka att man ibland måste få strejka för att visa sitt missnöje, men tusan vet om jag tycker det är ok att bussförare får strejka överallt. Missförstå mig rätt, finns det andra sätt man kan ta sig kommunalt till jobbet kan det vara ok, men att helt slå ut de offentliga kommunikationerna från vissa orter, som exempelvis Norrtälje, tycker jag är oansvarigt.

Många har inte bil man kan åka med istället, andra har inte råd att åka bil. Strejken innebär att många som varje dag busspendlar till sitt arbete inte kan ta sig dit, med stora ekonomiska konsekvenser som följd.

Om detta nu inte räcker har vi ju också miljöaspekten. Hur mycket mera avgaser släpps inte ut om alla skall åka i egen bil till och från arbetet, istället för att samåka i buss.

Fy för bussförarstrejker.

Vad göra?

En inte allt för enkel uppgift?!

Kan Du (Ja DU) beskriva ditt liv med fem ord? Skriv en kommentar till mitt inlägg och dela med dig!



Mitt liv just nu: Kreativt kaos på slingrig stig.

En sak till!

Bara måste tipsa om dessa underbara voodo-dolls! Du hittar dem HÄR.

Utmaning

Vandrarvild utmanade mig, och eftersom måndagmornar är ganska tråkiga slängde jag mig över utmaningen...!

* Din senaste insikt/aha-upplevelse.
Läs inte jobbmailen på semestern, man får ett underbart pirr i magen när semesterresan är bokad, inget är så avslappnande som en kurrande katt.

* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster (som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v)
Hm. Den var inte lätt. Den måste jag nog fundera ett tag på...

* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma.
Oj, den har jag glömt! :)

Jag utmanar: Vandrarvild tillbaka, Joules, Onekligen. Senapsgul, Peter och Miss keep your distance.

Bomull

Liksom bomull är himlen mjuk och fluffig, men grå istället för vit. Det varma gula lyser med sin frånvaro och världen är lite mera färglös än den borde vara. Grön oklippt gräsmatta kittlar under fötterna, så där morgonsval och fuktig som gräsmatta är just på morgonen och morgonrocken som omfamnar mig värmer den lite huttrande huden. I händerna en kopp Kusmi-the som sakta släpper ifrån sig en ljuvligt doftande ånga.

Dagen börjar slå upp ögonen så sakterliga.

Nej.

Håller andan...

Vandrarvild...

...har utmanat mig, så here we go!

Ta den bok du har närmast. Slå upp sidan 123. Skriv den sjätte, sjunde och åttonde meningen i din blogg.”

Hm. På sidan 123 är det bara en stor bild, så jag tar sidan 124 istället...!

Vad blir nio gånger etthundrasju? Och när vi hade räknat ut det hade vi ett räkneexempel med kor som gick genom en grind. Två i minuten kom igenom, och det var trehundra på en äng, och hur många var kvar efter en och en halv timme?

(Nalle Puh, samlade berättelser och verser. A.A. Milne, så klart)

Jag utmanar Peter, S, Joules, och Josefine.

Ikväll gäller det!!!

Måtte Zlatans knä hålla!

Jag hoppas att ni har laddat med flaggor, vimplar, ansiktsfärg, diskmedel*, tutor, sjungit upp ordentligt, och laddat med valfri dryck** inför matchen! Det har i alla fall jag! :)

*så att ni kan ordna bubbelbad i närmsta fontän!
**för att skåla för varje mål Sverige gör!

Jag gillar fotboll :)

Bilderna är lånade HÄR

Hopp

Kanske finns Vi fortfarande, och kanske, kanske kan jag tro på en framtid för oss igen. Men ännu så är det bara en svag gnista i ett oändligt mörker. Jag önskar så att den gnistan kan blända oss.

Du gamla du fria...

Kan det bli bättre? Gul sol och blå himel på vår Nationaldag, och hela landet står i blom med doftande syrener. En sådan dag kan livet inte vara annat än härligt!

Solen

...skiner idag. det värmer ett fruset hjärta!

Ålder

Att människan började räkna sin ålder i dagar, månader, år... Är det verkligen bra, med tanke på hur många som får ångest när de blir äldre? Trettioårskris, fyrtioårskris, femtioårskris...

Jag har i min närhet en person som har haft 26-, 27-, 28-, 29-, 30-, 31-, 32-, 33-, 34-, 35-, 36-, 37-, 38-, 39-årskris, och nu, så klart, en rejäl livskris för att fyrtioårsdagen närmar sig.

Den här ålderskrisen tar sig ganska allvarliga uttryck då personen i fråga flera månader i förväg har en enorm ångest som ger kroppsliga symptom med till exempel fruktansvärda magsmärtor.

Min fråga är hur jag skall kunna hjälpa denna människa i min närhet som mår så fruktansvärt dåligt över att bli äldre att det förmörkar allting runt omkring, alla delar av tillvaron, och hela livet?

I min värld spelar inte åldern någon större roll, jag är så gammal som jag känner mig, och ofta får jag lov att tänka efter när jag svarar på frågan om hur gammal jag är. Det är ju inte viktigt! Det som är viktigt i livet är att man är omgiven av människor som man tycker om, som fyller på ens energi, och att de människorna tycker om en själv.

Livet är för skört och värdefullt för att man ska gå runt och ha ångest över att det försvinner, istället borde man leva det helt och fullt varje dag...

Ps. Bilden visar blodhunden Kompis, fotograferad av mig.

Kanske...

Kanske, kanske en strimma hopp...