Han...

...får mitt hjärat att klappa hårt. Hårdare än det någonsin gjort. 18 mil bort, ändå så nära. Kärleken är förunderlig. Det skulle inte ske nu, så tätt inpå. Ändå finner jag mig här, så otroligt förälskad, pirrig, lycklig. Precis som han. Tvåsamhet blev ensamhet som blev en tvåsamhet igen. Men den nya tvåsamheten är inte mörk, destruktiv.... Han är ljuvlig, vacker, romantisk, den finaste han bara kan vara. Mitt hjärta stal han, och han har inte för avsikt att lämna tillbaka det...