fredag 30 januari 2009

Tillgänglighet

Idag har jag fått nog av att vara tillgänglig hela tiden. I min inkorg på jobbmailen har jag över 1000 lästa mail och 188 olästa, förlåt 189. Jag fick just ett till... "So what?" kanske du tänker.

MEN.

Bland dessa mail finns inte ett enda skräpmeddelande över huvud taget. Inte heller andra onödiga meddelanden. Nästan samtliga mail kräver någon form av åtgärd, som ett svar, telefonsamtal eller annan aktivitet. Det innebär att det finns åtskilliga dagars arbete i min inkorg. Nu kanske du tänker att "vad slö hon är, varför har hon kommit så ohjälpligt efter då?". Ja det kan man ju tro. Men i mitt arbete får jag cirka 60 mail om dagen, som pockar på uppmärksamhet, samtidigt som jag skall utföra allt annat som ingår i mitt arbete. Jag är i chef för 5 medarbetare, arbetar med forskning, utbildning och utveckling inom en stor verksamhet, och har lite andra saker på min "att-göra-lista" också.

Som om inte detta vore illa nog. Mobiltelefonen. Den ringer konstant. Om jag befinner mig på möte och slår av den kan man ge sig den på, att när jag efter ett par timmar slår igång den igen, så piper den till och lämnar ett ilsket meddelande om att jag minsann har 5 nya meddelanden på iq-svar.

Hur klarade vi oss innan mobiltelefoner och e-post fanns? Jag har en teori om att vi var bättre problemlösare själva då. Idag är det så enkelt att bara slänga den heta potatisen i någon annans knä istället för att ta tag i saken själv. Jag får ont i magen bara jag tänker på eländet.

MORR.

torsdag 29 januari 2009

Och en sak till.

Varför kliar det alltid i mina öron när jag ska nysa? Har haft ett maraton i nysningar idag, vilket innebär att det också har kliat i mina öron hela dagen. En liten, men mycket irriterande, detalj...

Genom vårt fönster

När jag lutar mitt huvud i händerna och lyfter blicken från datorskärmen ser jag den plats som är mitt hem. Det pirrar till i hjärtat av kärlek och lycka. Att kunna sitta här vid mitt skrivbord i hans hus, vårt hem, och titta ut över träd, skog och vedboden och veta att det är vi nu, det går inte att beskriva med ord. Jag känner ro och harmoni. Här kan jag bara vara, eller fyllas med energi och kreativitet.

Nyfikenhet fyller mina sinnen, och tankarna guppar sakta från en sak till en annan. Jag snuddar vid känslan av att jag vill upptäcka allt i min omgivning, den nya staden, naturen, människorna... Lära mig mer om den trakt jag befinner mig i. Vad fantastiskt att kunna vara nyfiken på, och känna pirr och sockerdricka i magen av det nya som sker.

Det är en så gränslös, enorm kärlek vi delar han och jag. Hur blev det så, hur kom det sig att vi fann varandra? Kanske hade ödet ett finger med i spelet ändå, för det var så nära att vi aldrig hade hittat varandra... Jag förundras varje dag, varje sekund... Och det är så rätt. Det ska vara vi. Nu och alltid.

Han är min tvillingsjäl och jag hans, och det är så enkelt.

Min, jag älskar dig.

söndag 25 januari 2009

...nystart

...nu äntligen. Han och jag tillsammans. Hans hem är mitt, och jag är lycklig. Så lycklig. Min tandborste står tätt ihop med hans i tandborstmuggen, mina kängor tåflirtar med hans ute i hallen, mina saker ligger sked med hans, i hela huset. Och det är HEMMA helt enkelt.

Tiden flyger när vi är tillsammans, och en helg känns som en sekund. Den här helgen har vi ändå hunnit göra massor, som att flytta, frysa, elda i kakelugnen och bli varma igen tillsammans.

*ler*

fredag 16 januari 2009

Laddad...



En perfekt start på arbetsdagen. Att-göra-listan, skrivböckerna, musiken på plats i datorn och kaffe att dricka ur en fin mugg på en rutig duk. Lugnt och tyst, musiken fyller upp mina sinnen. Kan det kännas mer inspirerande att arbeta?

onsdag 14 januari 2009

Fearless




Your Word is "Fearless"



You see life as your one chance to experience everything, and you just go for it!

You believe the biggest risk is being afraid and missing out on something amazing.



Sometimes your fearlessness means you're daring. You enjoy risky activities.

And sometimes your fearlessness means you're courageous. You're brave enough to do the right thing, even when it's scary.

tisdag 13 januari 2009

Vemod och glädje

Idag.

Det hände idag. Eller egentligen igår.

Nu är en del av mitt liv över. Trots att det är vemodigt att det gick som det gick kan jag inte annat än känna glädje över att det är förbi nu. Nu börjar resan framåt, resten av mitt liv väntar, och jag ser fram emot att möta det med stor förväntan och glädje. Aldrig tidigare har jag upplevt den harmoni jag känner nu.

måndag 12 januari 2009

Min...

När jag andas
finns du där
i mina andetag

När jag ler
är du glittret
i mina ögon

Du är den enda
Du är den bästa
Som jag har letat
Som jag har väntat
Det är så enkelt
Nu vill jag ha dig
Vad kan jag säga mera?

lördag 10 januari 2009

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag någonsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig

-Lars Winnerbäck-

tisdag 6 januari 2009

lördag 3 januari 2009

Det bästa

Vet ni, jag är övertygad om att 2009 kommer att bli det bästa året hittills i mitt liv.

Hela tillvaron rufsades om under 2008, inte mycket var sig likt i slutet av året. Hade någon på nyårsdagen för ett år sedan sagt till mig att jag när ett år passerat skulle vara skild, N ha träffat en annan kvinna, huset vara till salu och att jag själv skulle vara lyckligare än jag någonsin varit, tillsammans med en ny man...då skulle jag verkligen ha tvivlat på den människans mentala tillstånd... Ändå sitter jag här nu, med alla fakta, och vet att precis just så blev det.

"Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.

Välkommen!"
(Eeva Kilti)