När jag lutar mitt huvud i händerna och lyfter blicken från datorskärmen ser jag den plats som är mitt hem. Det pirrar till i hjärtat av kärlek och lycka. Att kunna sitta här vid mitt skrivbord i hans hus, vårt hem, och titta ut över träd, skog och vedboden och veta att det är vi nu, det går inte att beskriva med ord. Jag känner ro och harmoni. Här kan jag bara vara, eller fyllas med energi och kreativitet.Nyfikenhet fyller mina sinnen, och tankarna guppar sakta från en sak till en annan. Jag snuddar vid känslan av att jag vill upptäcka allt i min omgivning, den nya staden, naturen, människorna... Lära mig mer om den trakt jag befinner mig i. Vad fantastiskt att kunna vara nyfiken på, och känna pirr och sockerdricka i magen av det nya som sker.
Det är en så gränslös, enorm kärlek vi delar han och jag. Hur blev det så, hur kom det sig att vi fann varandra? Kanske hade ödet ett finger med i spelet ändå, för det var så nära att vi aldrig hade hittat varandra... Jag förundras varje dag, varje sekund... Och det är så rätt. Det ska vara vi. Nu och alltid.
Han är min tvillingsjäl och jag hans, och det är så enkelt.
Min, jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar