Förbi av trötthet

Förblindad av trötthet försöker jag sortera mina tankar. Arbete, arbete, arbete och så mera arbete. Vad har jag hunnit idag, när att-göra-listan bara sväller över mer och mer för varje timme som går? Kommer jag någonsin att komma ikapp mig själv, landa liksom? Vad skulle jag inte ge för ett arbete där jag stämplade ut klockan 17 och gick hem. Och lämnade arbetet - KVAR PÅ ARBETET, istället för som nu ständigt vara på sin vakt, tillgänglig, för alla eventualliteter. Jag skulle vilja stänga kontorsdörren, och känna att jag inte behövde åka hem och fortsätta jobba en, två, tre....fyra timmar till. För att ändå inse att jag inte gjort tillräckligt.