Min mamma

Min mamma är en fantastisk kvinna på många sätt och vis.

När jag var liten valde hon som ensamstående mamma att arbeta deltid för att ha mera tid tillsammans med mig. Ekonomin var knapp, och vi hade inte råd att köpa så mycket saker och kläder. Men jag minns att jag uppskattade tiden vi tillbringade tillsammans istället.

Vi var mycket ute i naturen, cyklade, promenerade, plockade bär och svamp och gjorde kanaler mellan vattenpölarna så att vattnet rann... Undra på att jag trivs så bra, och att det känns som om jag kommit hem, nu när jag bor mitt i naturen, på landet.

Så länge jag kan minnas har hon sytt, stickat, virkat, broderat, bakat, snickrat, målat, rullat köttbullar.... (Mmmm, mammas köttbullar. De är fortfarande de bästa köttbullarna som finns, så till födelsedag och jul är det det enda jag önskar mig av henne). Hennes pysslighet har nog bidragit till min konstnärliga ådra, och mitt stora intresse för att måla och sy. Jag var inte mer än en 5 år tror jag när jag sydde min första barbapappa av en frotehandduk - på maskin, nästan alldeles själv. Sen har det blivit åtskilliga projekt: tavlor, balklänningar, jackor, byxor, brudklänningar, tärnklänningar, avslutningsklänningar...

Hon har gett mig grunden att bli till den kvinna jag är idag, en kvinna med stor ödmjukhet, nyfikenhet och glädje, men kanske mest av allt har hon lärt mig att ingenting är omöjligt.

Genom alla år har hon funnits där för mig, i glädje och i sorg. Nu är det min tur att ge henne styrka, styrka att hantera och försöka besegra den sjukdom härjar i hennes kropp.

Jag älskar dig mamma.