Virvlande vackert

Snö.

Jag älskar snö. Och om det nu ändå ska finnas en så tråkig årstid, som vintern kan vara, så är jag glad och tacksam över snön. Den får mig att le, världen, med sitt vackra gnistrande vita täcke.

Ofta njuter jag av månen som speglar sig i allt det vita, så att natten blir ljus, av drivorna som växer vid sidan av vägarna, de varma kläderna och raggsockorna som en fryssen själ tar på sig, fåren som inte vill vara ute (och tur är väl det, för man skulle aldrig hitta åt dem i all snö ;) ), bilen som måste krypköra på skogsvägarna hemikring för att inte slinka ned i diket, eldandet i vedpannan, promenaderna i vår skog som är så vacker, tyst och annorlunda på vintern...

Men mest njuter jag av att våren närmar sig sakta men säkert... :) Om bara någon månad börjar åkrarna med vete bli gröna igen (hoppas jag, för någon gång måste snöandet sluta), och snart står det inte på förrän takdroppet fyller mina sinnen och vi intar årets första kaffe i vårsolen på trappen...

Mmmmm, jag längtar...