Förtvivlan

Lyckan rinner som små sandkorn ur mina händer, trots min förtvivlan att hålla den kvar med själ och hjärta. Jag står handlingsförlamad och ser på mitt liv som faller i bitar, och när det återstår bara en liten skärva tar han den och krossar under sin hårda skosula, utan att tveka. Jorden snurrar alldeles för fort, och jag tappar både fotfäste och det stadiga grepp jag trodde att jag hade.