This is it...

Hej på er.

Jag har funderat ett tag nu. Inläggen har blivit glesare det sista året. Kanske behöver jag ta en paus från mig själv, från mina ord och tankar. De sista fyra åren har dragit förbi i trehundra knyck. Så mycket har hänt, mera än vad en hel livstid kan rymma för vissa människor.

Jag har bara hängt med, vad annat kunde jag göra, än just det. Att hoppa av var inget alternativ.

Kanske börjar jag landa nu, drar ned på tempot och lär mig att leva än mera i nuet. Kanske börjar jag bli trött i fötterna av allt springande. Jag vet inte. Jag vet bara att livet känns mera värdefullt och viktigt nu.

Jag säger inte adjö, jag säger på återseende. Jag kommer nog att skriva ibland, med ojämna mellanrum, när andan faller på.

Ta hand om dig!

Ljuv musik.

Från eld till aska på en timme

Majbrasan i år var ruskigt effektiv. På en timme hade jättehögen med bråte förvandlats till en liten askhög. Flammorna var flera meter höga och värmen var enorm. Den brasan var precis som jag kände mig igår. Intensiv, förtrollande, hypnotisk och den rensade själen och tankarna. Det var precis vad jag behövde.