tisdag 30 september 2008

Bara månen lyssnar...


...och endast stjärnorna ser mig... De vilar tryggt i vintergatan som omfamnar dem i det oändligt djupa svarta.
Ensamhet möter ensamhet i en evighets evighet. Inga frågor och inga svar, men allt är och förblir.
Ändå är allting annorlunda efter ett enda hjärtslag och många miljoner år, ingenting blir någonsin det samma igen...

måndag 29 september 2008

By the way...

...en besökare till på min blogg så blir det 1000. Hurra...!
Jag ser världen i grått, allt är en dimma. När jag tittar i min backspegel ser jag ett liv fyllt av glädje, storm, passion, humor, skratt, kärlek... och honom.
Framåt finns bara en ogreppbar tomhet som jag inte ens klarar att sätta ord på. Vad händer nu?



söndag 28 september 2008

lördag 27 september 2008

Panik

panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik

fredag 19 september 2008

Hösten är här


Tänk vad skönt det faktiskt är med hösten. Jag har längt efter att få kura ned mig i soffan inlindad i en filt med många goda böcker med grådiset inpå knuten. Känslan av att det är ok att bara sitta där och läsa, utan stress, är överväldigande.


Lika skönt är det att få ta fram den randiga, färgglada halsduken, mössa och vantar. Dem blir jag glad av. Och jag har dem gärna på mig när jag kravlar ur soffan och tar en lång promenad en solig dag med hög, klar luft.


måndag 15 september 2008

Fasad


Hon har ett leende på läpparna, som inte når hennes förtvivlade blåa ögon. Den som tittar noggrant ser att hon har svårt att hålla tillbaka de tusen och åter tusen tårarna som bränner bakom ögonlocken. Men ingen tittar.

Inom sig bär hon med sig ett mörker som hotar att sluka henne, och allt vad hon bär med sig, allt det som är hon. Hjärtat i halsgropen slår fort, fort och hårt, för att sen tystna, och bara kännas som en lätt bris i bröstet. Vem slår det för när ingenting finns kvar? Hon suddas ut...
Håll mitt hjärta, håll min själ
Lägg mitt huvud, i ditt knä
Säg att du menar, o vill mig väl
Håll mitt hjärta, håll min själ
Som jag väntat, alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer, och gör mig hel
Ta mitt hjärta, ta min själ
Håll mitt hjärta, håll min själ
Låt mig vara, stanna här
Så att med dig allt jag begär
Håll mig hjärta, håll min själ
Håll min själ

fredag 12 september 2008

Doften av kaffe

En ny dag tar sin början, och jag sitter i soffan med koppen i mina händer. Solen smeker min nacke och min kind, varsamt. Värmen sprider sig långsamt i min kropp, och jag känner mig så tillfreds man bara kan, när doften av kaffe fyller alla sinnen.