tisdag 16 november 2010

samklang och disharmoni

Så kan man väl beskriva de sista månaderna i mitt liv. Det har pendlat fram och tillbaka, med hög frekvens...

Ena dagen känns hela livet totalt synkat för att nästa dag spåra ur totalt.

Maken jobbade helg i fem veckor, jag jobbade vardagar - inte en enda ledig dag tillsammans... Mamma på sjukhus, jag sjuk...
Jobbet... Don't get me started...
Maken pigg, jag trött...
Maken trött, jag pigg...

Energin bara rann ur mig. Det som var viktigt i mitt liv blev prioriterat.

Därför, kära du, har bloggen legat i vila under den tiden. Jag ber om ursäkt för det.

söndag 14 november 2010

Till pappa och till mamma ♥


Idag firar vi pappan i vår familj, på Fars dag. Blommor, presenter och frukost står på agendan. Han blir alltid lika glad när döttrarna visar sin kärlek. Älskade H, den finaste bästa pappan som finns... Som kan kittla barnen så de kvider, ha förtroeliga samtal med dem, förhöra läxor så det osar om det, lära dem åka skidor, skrämma skiten ur dem på spökvandringen och älska dem alldeles, alldeles förutsättningslöst.


Men idag är mammas dag också. Min mamma fyller 62 år idag. Hon började sin födelsedag med att bli bjuden på jordgubbar av nattpersonalen på sjukhuset, vilka fantastiska människor. Idag kommer jag att kidnappa henne, med syrgasbomber, mediciner, sprutor, nålar och intravenös antibiotika*. Ingen ska behöva tillbringa sin födelsedag på sjukhuset hur sjuk man än är.


Det blir långpanne-marängtårta, bullar, kokosrutor, chokladdrömmar för att fira.


Hon önskar sig inte särskillt mycket. Hon vill att vi frostar av frysen och tvättar fönstren i hennes lägenhet. Klart vi gör det, lilla älskade mamma! Och sen vill hon komma hem till oss idag. Och även det är lika självklart!

Jag hoppas din dag blir en bra dag mamma, och att du just idag har lite, lite mera ork, att hostan inte är så besvärande, och att du inte behöver riktigt lika mycket syrgas. Och jag hoppas att dagen skänker dig glädje, ro, avkoppling och ett avbräck från tankarna på din sjukdom.

Älskar er båda, H och mamma.

*Det är ju tur att jag är sjuksköterska också i sådana här lägen!!

tisdag 2 november 2010

Feberyr

Nu stiger infektionsvärdena igen. Hostan är värre, nästan så att du hostar upp dina lungor. Igår hög feber, över 40 grader. Ingen hade brytt sig om att ta tempen och ge Alvedon, du satt och feberyrade i sin säng när jag kom...

Min lilla mamma... Jag vill inte se dig gå igenom det här.

måndag 1 november 2010

På väg till sjukhuset igen

Vad väntar mig när jag kommer dit?

Som en viskning

Idag är rösten svag. Det är svårt att höra vad hon säger. Hon hostar mycket. Och har svårt att andas.

Har vätskan i hjärtsäcken kommit tillbaka igen? Och i så fall, går den att tappa ut?

Jag hatar att inte veta, att inte ha några svar.

Att vara så förbannat maktlös.