Imorse var jag ut och gav fåren och lammungarna mat och vatten när lammungen Kasper (lammungen till vänster på bilden) kom fram till mig. Han stod kvar en lång stund och tittade.
Tillsist började jag klappa honom på nosen, huvudet, ryggen. Det är lite ovanligt, även om får beukar vara sociala och nyfikna, så brukar de ofta vara lite "ogosiga", man brukar inte få klappa dem i någon större utsträckning, om de inte är flasklamm så klart.
Kasper, han fortsatte att stå kvar och bli klappad en lång stund. Sen gick han en kort sväng, men kom genast tillbaka för att bli klappad lite till. Och lite till. Tillslut somnade han nästan ståendes, men lade sig istället ned för att bli klappad mera. Jag satt och klappade honnom i nästan 45 minuter. ♥
Livskvalitet.
2 kommentarer:
åh, vad mysigt med lamm! ibland drömmer jag om livet på landet, det verkar fint.
Summercat, Ja, det är ljuvligt med de små liven... :) Det här var inte min värld från början, men på grund av livets små nycker hamnade jag här... Det var det jag skrev till dig på din blogg :) Det (den) jag valde bort DÅ ledde till något (någon <3) mycket bättre... KRAM!
Skicka en kommentar