söndag 8 juni 2008

Hopp

Kanske finns Vi fortfarande, och kanske, kanske kan jag tro på en framtid för oss igen. Men ännu så är det bara en svag gnista i ett oändligt mörker. Jag önskar så att den gnistan kan blända oss.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

JOSEFINE sa...

hoppas att det löser sig, och att ni åter finner gnistan. på något vis kan kan kännas lite lättare att våga tro på framtiden när solen skiner.

08 juni, 2008
puman sa...

josefine: Tack. Jag hoppas det med... 15 år kastar man inte bara bort, det är nästan halva mitt liv...

09 juni, 2008
Peter Madison sa...

Hmm...som Josefine säger...hoppas det löser sig.

Kram

09 juni, 2008

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)