När når livet sitt absoluta lågvatenmärke? Mitt liv är snart där känns det som. All energi är slut nu, den sista lilla droppen har runnit ur bägaren...
Tänk att en annan människa kan påverka en så till den milda grad. Milde himmel, vad kärleken gör ont.
Jag trodde inte det var möjligt, men jag har nog gråtit slut på mina tårar. Sorgen och förtvivlan har flyttat in för gott i mitt hjärta känns det som. Lika bra att vänja sig...
ensam
“Näckrosblad och näckrosblom, solgula kabbelekan”
6 timmar sedan
4 kommentarer:
Jag önskar dig energi och livskraft åter. Även om det är jobbigt så ordnar det sig. Take care.
Hmm...jag har varit där och vänt, för länge sen iof men på nåt sätt så gör vi det för att vi måste för alternativet är så mycket sämre...
Hoppas du kommer upp till ytan snart igen och ser att
allt det där andra finns där som vänder uppochner på din tillvaro och gör livet så där galet roligt igen.
Kram påre!
Massa kramar! Hur uttjatat det än låter så blir livet ljusare. Ta hand om dej nu.
anonym: tack, det värmer.
Peter: Ja, alternativet är mycket sämre, så det är ju inget alternativ...egentligen. Jag hopps också att jag hittar tillbaka till glädjen, jag är ju egentligen en glad prick! Kan man iofs inte tro nu... Kram!
Peppe: Jag jobbar verkligen på det, tack för de "uttjatade orden", de betyder mycket ändå!
Skicka en kommentar