Tomt. Inga tankar länkas längre samman till en kedja. De bildar inga ord, inga meningar. Tomheten inlindad i bomull, världen har distanserat sig från det som var jag. Jag...
Han sa ord. Något annat. Vet inte vad. Som knivar rakt i hjärtat. Det som var. Finns inte nu, inte mer. Tomt.
Maktlös. Makt. Lös.
“Näckrosblad och näckrosblom, solgula kabbelekan”
3 timmar sedan
2 kommentarer:
Men du...är det samma en...han som inte är som han ska?
Kram påre, hoppas solen strålar lite på dig ändå!
Ja.. Han är det...
Regnet vräker ned, ute och i sinne..
Kram
Skicka en kommentar