Steg

Idag har vi tagit ännu ett stort steg på vår resa in i framtiden, och snart får ni veta på vilket sätt... *ler* Hjärtat slår dubbelvolter i bröstet, och jag får gåshud bara jag tänker på att vi har ett helt liv framför oss tillsammans. Hur kommer det sig att det känns som om vi alltid känt varandra, alltid vetat om varandras existens? Den här är till dig H, och den är för oss... Älskar dig *i evighet*

Kärlek hugget i sten

God jul!

Vår första jul tillsammans, och vi har redan hittat flera gemensamma traditioner :). Vad sägs om att tillbringa sista kvällen innan julafton med att klä granen, göra julköttbullar och när allt är klart myser man framför den sprakande heta kakelugnen... *ler*

Jag hoppas alla ni också njuter lika mycket som vi gör.

Julkramar

J och H

De vackraste ögonen

Han har djupblå glittrande ögon, med långa mörka ögonfransar, och runt dem har han fräknar. Varje gång jag möter hans blick drunknar jag en smula, och det är svårt att slita blicken ifrån honom. Lyckas jag slita mig ser jag ett fantastiskt vackert och busigt leende, en sensuell haklinje, och de underbaraste läppar att kyssa.

När hans starka armar lindar sig omkring min midja blir jag knäsvag, och mitt hjärta slår hårt, så hårt mot mitt bröst.

Lycklig, lycklig och tillfreds. Visste inte att det gick att känna så här starkt och intensivt. det är rätt och enkelt. Det är vi, nu och alltid, och det är så självklart.

Morgonstund

Sitter vid köksbordet och tittar ut genom fönstret. Solen skiner i mitt ansikte, värmer skönt, men får mig att kisa lite. Njuter av ljuset och lugnet som fyller mig och ger mig ro i kropp och själ.

Har alla val jag gjort, medvetet och omedvetet, bara varit till för att ta mig vidare till den plats i tillvaron där jag befinner mig nu? Hos honom som jag älskar, han som är den pusselbiten som jag inte förrän jag mötte honom insåg att jag hade saknat i hela mitt vuxna liv. Den ljuvliga, underbara, busiga, glada, intelligenta, seriösa, omtänksamma, vackra, fina man som jag inte kan leva utan.

H...

När livet är som bäst

Äntligen. Han sitter brevid mig, vi gör inget speciellt, och ändå känns livet som bäst. Vi är här, vi är nu, och vi är där vi helst vill vara. Nära varandra, tillsammans, känner vi att allt är rätt. Tiden står stilla och rusar förbi på en gång. Rytmen av mitt hjärtas slag följer rytmen av hans hjärta. Ögon söker ögon, allting stannar upp under en evighets sekund och vi vet att vi kommer att bli gamla tillsammans.

Hans leende gör mig varm ända ner till tårna, blicken gör mig knäsvag och när han skrattar, då smälter jag. Och det fina är att jag påverkar honom på samma sätt... *ler*

Förunderligt

...vill inte vara skiljd från H en sekund. Nu ses vi inte på ett par dagar, och jag känner mig halv utan honom, inte komplett. Kan inte sova när han inte ligger bredvid mig...

Han är en del av mitt liv och min framtid. Min.

En sekund och en hel evighet

Tittar tillbaka på året som gått och förundras över allt som hänt, alla känslor som drabbat mig, energin som stulits och fyllts på igen...



Så här i backspegeln är det ett år jag inte hade velat vara utan. Jag har lärt mig så enormt mycket om mig själv, vuxit som människa, tappat balansen i tillvaron och hittat den igen med full kraft. Att leva i nuet och njuta av stunden, men också att inte ta någonting för givet.

Snart älskling... :)

Virvelvind

Tagen med storm står jag förundrad i cyklonens mitt och ser mitt liv ändra form på ett ögonblick. Lycklig och skrattande inser jag att där han är, där vill jag vara. Min själ är en kopia av hans, och utan honom kan jag inte andas, tänka, fungera, leva....

Min. Han är min.

Bonde söker fru :)

Mmmmm.... Jag säger bara det *och ler fånigt upp till öronen*

Han...

...får mitt hjärat att klappa hårt. Hårdare än det någonsin gjort. 18 mil bort, ändå så nära. Kärleken är förunderlig. Det skulle inte ske nu, så tätt inpå. Ändå finner jag mig här, så otroligt förälskad, pirrig, lycklig. Precis som han. Tvåsamhet blev ensamhet som blev en tvåsamhet igen. Men den nya tvåsamheten är inte mörk, destruktiv.... Han är ljuvlig, vacker, romantisk, den finaste han bara kan vara. Mitt hjärta stal han, och han har inte för avsikt att lämna tillbaka det...

Vet du...

....det har hänt något...

När man minst anar det. Det finns en person nu som får mig att skratta, och jag blir pirrig när han hör av sig. Inte vet jag hur det hände, eller vart det bär, eller ens om det är logiskt...

Jag tror att han blir pirrig när jag hör av mig med...

OJ.

Det suger

Bara en jäkla massa flyttkartonger överallt. Och ett stort hål i mitt trasiga hjärta...

Hemma

Snart är inte det här huset min trygga punkt i tillvaron längre. Idag är det ute till försäljning, nästa helg kommer främmande människor att tränga sig in genom dörren, trampa runt i min frizon och tycka en massa saker som är oviktiga. Mitt hjärta bor här, och här vill jag bo. Här skulle VI bo...

Att älska

Att helt klä av sin själ och ge sitt hjärta
till en annan människa
Finns något svårare än det
Tiden stannar en sekund
Eller en hel oändlighet

Smärtan saknar ord
När den man står framför
Vänder sig bort och går

Vem?

Vem får fotoalbumen med alla minnen, bilder från förlovning, bröllop, resorna, födelsedagar, fester...? Vem får tårtspaden eller elvispen?

Hur faan delar man upp ett helt liv? Finns det någon instruktionsbok om hur man gör detta? Jag känner mig helt lost.

Kaos

Tillvaron kan beskrivas med ett ord och det är KAOS. Känslor, packa flyttkartonger, mäklare, arbete, förkylning. Han gör ont. Han väljer att misstolka allt jag säger, och tolkar in saker, känslor och åsikter som jag INTE säger. Hur blev det så här? Plötsligt är mannen jag älskat, och som jag har levt med i femton år, en främling som jag inte längre känner. Det skrämmer mig mer än något annat.

Energin är under nollsträcket just nu. Hur orkar man samla ihop sig själv och ens börja tänka på det praktiska som att dela upp saker...?

Ljuvlig tårta

Och här kommer receptet!

Pajdeg
150 g kallt smör
4 dl vetemjöl
0,5 dl florsocker
1 st ägg
0,5 msk kallt vatten

Lemoncurd
9 st citroner
4,5 dl strösocker
150 g smör
6 msk majsstärkelse
6 st ägg
6 st äggulor

hallonmaräng
3 st äggvitor
Saft av 0,5 st citron
3,5 dl strösocker
200 g färska hallon

Färska hallon till garnering
florsocker till garnering
ägg till pensling

Gör så här

Mördeg:
1 Nyp ihop tärnat kallt smör med vetemjöl och florsocker.
2 Tillsätt ägget och vatten och arbeta samman tills degen precis går ihop. Knåda inte. Tillsätt vatten vid behov.
3 Plasta degen och låt den vila i kylen i minst 30 minuter.

Lemoncurd:
1 Blanda rivet skal från nio citroner med saft från sex citroner och koka upp med strösocker och smör.
2 Sila vätskan.
3 Blanda ut majsstärkelse med saften från de tre sista citronerna och rör ner i den varma vätskan.
4 Vispa samman äggen och rör ner dem i vätskan, ställ tillbaka på spisen och sjud under vispning tills krämen tjocknar.
5 Låt svalna.

Hallonmaräng:
1 Gör mördegen och lemon curden enligt recepten.
2 Sätt ugnen på 175 grader.
3 Kavla ut mördegen, fyll en pajform och frys.
4 Pensla bottnen på det frysta pajskalet med uppvispat ägg och täck kanten med folie så att den inte sjunker ned.
5 Nagga bottnen och förbaka pajskalet i cirka 10 minuter. Låt svalna.
6 Fyll skalet med lemon curd.
7 Höj ugnstemperaturen till 250 grader.
8 Vispa äggvita, citronsaft och 1 dl strösocker till maräng i en rostfri bunke.
9 Tillsätt ytterligare 1 dl strösocker.
10 Rör sönder hallonen med resterande strösocker och vänd ned i äggviteskummet i omgångar. Vispa till ett fast skum.
11 Spritsa eller bred marängen över pajen och grädda pajen gyllene i mitten av ugnen i cirka 5 minuter.
12 Garnera med färska hallon och pudra med florsocker.

Receptet är hämtat här.

....

Är det Halloween så är det! Bus eller godis på er allihopa! Den här bjuder jag på.

Lyfte blicken

Idag var första dagen på länge jag kunde lyfta blicken och se bortanför smärtan i min själ. Jag har skrattat idag. Det trodde jag inte att jag skulle göra på länge...

Vid mina fötter ligger en fyrtassing och snosar och värmer. Hon är nog till låns, även om jag vill att hon stannar. Kolsvart, med mjuka hängande öron. Hon är åtta veckor. Jag känner mig allergisk, det kliar, och är tungt att andas. Mår jag bättre imorgon får hon stanna. Annars får hon åka tillbaka till sina syskon. Å vad jag hoppas att jag mår bättre imorgon bitti! :)

Charlotte Bronte (1816-1855)

Better to be without logic than without feeling.

Tillvaron har rämnat

Förvånad ser jag på mitt liv så där snett från ovan och jag känner inte igen det jag ser. Vem är hon, kvinnan med de sorgsna ögonen? Hon som ser ut som om glittret i hennes ögon har slocknat för gott. Med en knivskarp smärta har hennes själ strimlats sönder, och livet blev aldrig sig likt igen.

Tvåsamhet blev ensamhet och ensamhet gör ont.

När slutar hjärtat brista?

Nu vill jag inte mera

Jag har panik, hjärtat slår oregelbundet, svårt att andas...

Ångesten sitter som klistrad vid min sida.

Sova, någon?

Livet suger. Livet SUGER.

Vilse i tillvaron

Kniven mot hjärtat

Fredag...

???

varför får jag hicka av färska morötter???

Bara månen lyssnar...

...och endast stjärnorna ser mig... De vilar tryggt i vintergatan som omfamnar dem i det oändligt djupa svarta.

Ensamhet möter ensamhet i en evighets evighet. Inga frågor och inga svar, men allt är och förblir.

Ändå är allting annorlunda efter ett enda hjärtslag och många miljoner år, ingenting blir någonsin det samma igen...

By the way...

...en besökare till på min blogg så blir det 1000. Hurra...!

Jag ser världen i grått, allt är en dimma. När jag tittar i min backspegel ser jag ett liv fyllt av glädje, storm, passion, humor, skratt, kärlek... och honom.

Framåt finns bara en ogreppbar tomhet som jag inte ens klarar att sätta ord på. Vad händer nu?

Över...

Panik

panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik

Hösten är här

Tänk vad skönt det faktiskt är med hösten. Jag har längt efter att få kura ned mig i soffan inlindad i en filt med många goda böcker med grådiset inpå knuten. Känslan av att det är ok att bara sitta där och läsa, utan stress, är överväldigande.

Lika skönt är det att få ta fram den randiga, färgglada halsduken, mössa och vantar. Dem blir jag glad av. Och jag har dem gärna på mig när jag kravlar ur soffan och tar en lång promenad en solig dag med hög, klar luft.

Fasad

Hon har ett leende på läpparna, som inte når hennes förtvivlade blåa ögon. Den som tittar noggrant ser att hon har svårt att hålla tillbaka de tusen och åter tusen tårarna som bränner bakom ögonlocken. Men ingen tittar.

Inom sig bär hon med sig ett mörker som hotar att sluka henne, och allt vad hon bär med sig, allt det som är hon. Hjärtat i halsgropen slår fort, fort och hårt, för att sen tystna, och bara kännas som en lätt bris i bröstet. Vem slår det för när ingenting finns kvar? Hon suddas ut...

Håll mitt hjärta, håll min själ
Lägg mitt huvud, i ditt knä
Säg att du menar, o vill mig väl
Håll mitt hjärta, håll min själ
Som jag väntat, alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer, och gör mig hel
Ta mitt hjärta, ta min själ
Håll mitt hjärta, håll min själ
Låt mig vara, stanna här
Så att med dig allt jag begär
Håll mig hjärta, håll min själ
Håll min själ

Doften av kaffe

En ny dag tar sin början, och jag sitter i soffan med koppen i mina händer. Solen smeker min nacke och min kind, varsamt. Värmen sprider sig långsamt i min kropp, och jag känner mig så tillfreds man bara kan, när doften av kaffe fyller alla sinnen.

Haha!

Av någon anledning kom jag nu att tänka på den här vägskylten vi hittade i södra Tyskland i somras... Den stod vid en bro över en å. Det komiska i sammanhanget var att vattendjupet i ån var ca 1 decimeter! :)

Känns dessutom som om den symboliserar mitt liv ganska bra just nu. Håhå jaja.

Mer än 1000 ord

Lågvatten

När når livet sitt absoluta lågvatenmärke? Mitt liv är snart där känns det som. All energi är slut nu, den sista lilla droppen har runnit ur bägaren...

Tänk att en annan människa kan påverka en så till den milda grad. Milde himmel, vad kärleken gör ont.

Jag trodde inte det var möjligt, men jag har nog gråtit slut på mina tårar. Sorgen och förtvivlan har flyttat in för gott i mitt hjärta känns det som. Lika bra att vänja sig...

ensam

Mörker

Antingen går man under, eller så hoppar man över...

Tjaaaa....

"Ibland måste man göra saker, trots att det är så farligt. För att annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

"Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vertenda dugg"

Astrid Lindgren

"Utan tvivel är man inte klok."
Tage Danielsson

Hårddiskkrasch.

Det räcker nu.

"Så hårt spänns ingen båge
som livets båge spänns
och när den en gång brister
har allting nått sin gräns"

Pär Lagerkvist

Maktlös.

Tomt. Inga tankar länkas längre samman till en kedja. De bildar inga ord, inga meningar. Tomheten inlindad i bomull, världen har distanserat sig från det som var jag. Jag...

Han sa ord. Något annat. Vet inte vad. Som knivar rakt i hjärtat. Det som var. Finns inte nu, inte mer. Tomt.

Maktlös. Makt. Lös.

Svart

Ser inget ljus någonstans. Panikångest i varenda cell i kroppen.

Ps.

Oj då. 800 besökare... hurra...

En fet jävla spark i magen

Mitt liv just nu.

Svagheter...

Jag har en del svagheter varav väskor är en :). Under semestern hittade jag en, som ville följa med mig hem från Italien, vilket den fick. Den är sååå fin. Så här ser den ut (det är den blåa, av märket Bracciallini):

Sista dagen av semestern

Jag har haft en ok semester.

Först en vecka hemma, avkopplande, nedvarvande, med bara fötter på grönbete, på en något för lång gräsmatta.

Sen äventyr, med sockerdricka i magen, när samma fötter inklämda i vandrarkängor balanserade på bergskammen på 2500 meters höjd, efter en strävsam klättring uppåt.

Sand. Vit, varm, finkornig, silade sedan mellan tårna, omväxlande med det salta vattnet. Sedan stenig strand, ömmande mot fotsulorna, och kallt sött vatten i fantastisk sjö.

Nu en tappad tånagel, avskavt nagellack på de nio kvarvarande*, blöta fötter i flipp-flopp-tofflor, som hoppat runt i den regnvåta trädgården för att räta upp de fallna, regntunga solrosorna.

Kan det bli bättre?

*som idag ska tas bort och bättras på.

Mera vatten

Regnet smattrar lugnande mot rutan, och jag sitter i soffan och följer vattendropparnas färd längs rutan, långsamt nedåt. Ibland liksom stanar de upp och väntar in kraften och farten från någon annan droppe, innan de fortsätter färden. Sinnet är lugnt, men lever upp när åskan börjar dundra i fjärran. Underbart när blixtarna far fram över himlen! Som om hela världen vill bjuda på ett magnifikt fyrverkeri och rensa luften.

Regnet det bara öser ner...

...och det är faktiskt ganska skönt. Framför allt eftersom jag har köpt nya gummistövlar som jag kan plaska i vattenpölarna med!!! :)

Hemma igen!

Här kommer några glimtar från min semester. Ibland säger en bild mer än 1000 ord, eller hur? :-) Alla bilder är mina egna, knyck dem inte!

Varm i hjärtat

Jag ska bli moster till en liten pojke den 3 december!!!! :)
*strålar av lycka och stolthet*

Ord

• vankelmodig*
• virvelvind
• moloken
• smultron
• vattenpuss
• sömnig
• stjärnfall
• kastrull**
• egensinnig
• förunderlig
• snöstjärna
• klumpeduns
• miserabel
• tidlös
• melankoli
• frapperande
• förnumstig
• okynne
• plaska
• ändalykt
• krumelur
• slickepott

...är mina favoritord. Vilka är dina?

* min absoluta favorit

**som i "full som en kastrull" :)

Vankelmodig

Natten har smugit sig på, och nästan blivit till dag igen. Klockan är å så sent, sent slagen, men jag kan inte sova. Sitter i den slitna gamla soffan i vardagsrummet. Den är obekväm, men jag sitter precis där jag vill sitta. Om jag sträcker ut min hand bara en liten bit nuddar jag honom. Han ligger och sover, och sällan har det kännts så rofyllt. Att bara sitta här och titta på honom, Han, som bor i mitt hjärta, nu, alltid. Hans snosande andetag gör mig lugn, och trygg.

Tankarna vandrar fritt inatt. Från den första gången vi sågs, snart 15 år sedan, i en studentkorridor. Jag flyttade in, han bodde i lägenheten mitt emot. Det var då det började. En månad senare var vi ett par. Tankarna hoppar till ett bröllop. Lycklig, lycklig. Då varade livet och lyckan för evigt, ingenting kunde ta sig innanför den skyddande mur av färgglada såpbubblor vi blåste tillsammans runt om oss i lyckans rus.

I natt förvånad. Förvånad över all tid som har passerat, i ett rasande tempo. Så mycket kärlek och skratt. Och gråt och förtvivlan. Ändå förvånas jag över att jag lär mig något nytt om denna man och mig själv varje dag. Vad härligt att livet ger mig den gåvan.

Mörkret smyger sig på

Sent. Just hemkommen från en låååång arbetsdag. Ljuvligt är det att kunna sparka av sig skorna, och känna att nu kan man koppla av.

Innanför dörren mötte en mjuk, jamande och kurrande katt upp. Han berättade att han inte alls var nöjd med att jag kom hem sent. Sen fortsatte han med att titta förolämpad på mig eftersom jag inte först av allt styrde kosan mot hans matskål*. Nu när detta är färdigdiskuterat har vi slagit oss till ro i soffan, jag på rygg, han på mage**

Mannen är utomlands, i ett land där det borde vara 38*** grader och sol****, på arbete, och allt för mycket strular 'over there'. Jag längtar till SNART när han kommer hem. Å andra sidan har jag en skön vecka själv, när jag kan jobba sent, fixa hemma***** och umgås med vännerna.

Att leva i nuet är ganska skönt. Tankarna som försvinner iväg, åtskilliga miljoner sekunder in i framtiden, styr jag bort. Jag är här och nu.

*Den är inte tom, bara så ni vet, men han tycker ändå att den behöver fyllas på. Alltid.
** på MIN mage alltså, där han ligger och kurrar.
***Men det är 15-19 grader.
****OCH regn.
*****Såna där saker som jag har snoosat på kom-i-håg-listan länge, länge, eller i en oändlig evighet.

Nedräkning

5 dagar kvar.

37 timmar och 19 minuter.

134.340 sekunder.


Sen semester!!!

Tyskland, Österrike, Italien, kanske Slovenien.
Högalpin vandring och sol och bad.

Mmmmmmm*.

*Drömmer mig bort...

Jennys tårta med vit choklad och hallonmousse

12-18 bitar

Botten
150 g (2½ dl) vetemjöl
½ dl strösocker
100 g smör
2 krm salt
1 msk vaniljsocker
2 msk kakao
¾ dl oboy
1-2 msk iskallt vatten

Blanda alla ingredienser i en matberedare (alt. med elvisp), tillsätt vattnet när degen är ”smulig”. Fortsätt röra tills degen håller ihop (kan ta någon minut efter man tillsatt vattnet). Tryck ut degen i en springform med löstagbar botten samt halvvägs upp på formens kanter. Stötta degkanterna med aluminiumfolie. Pricka botten med en gaffel. Grädda i 12 minuter på galler i nedre delen av ugnen i 200 grader. Låt svalna och ta bort folien, men ha den kvar i formen.

Fyllning 1
4 gelatinblad
400 g matlagningsyoghurt
1½ dl florsocker
200 g vit choklad
(kan även vara mörk choklad om man tycker bättre om det)

Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten i 10 minuter. Ljumma upp yoghurten i kastrull på knapp medelvärme. OBS! Den skall inte koka. Rör i gelatinbladen ett i taget (krama ej ur dem innan). Blanda ner florsockret i yoghurten. Smält chokladen och blanda ned i yoghurten, blanda väl. Fördela chokladsmeten i botten och låt fyllningen stelna i någon timme i kylskåp.

Fyllning 2
4 gelatinblad
200 g matlagningsyoghurt
1½ dl florsocker
250 g hallon + till dekoration av tårtan

Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten i 10 minuter. Ljumma upp yoghurten i kastrull på knapp medelvärme. OBS! Den skall inte koka. Rör i gelatinbladen ett i taget (krama ej ur dem innan). Blanda ner florsockret i yoghurten. Mixa hallonen till en jämn sås och blanda sedan ned i yoghurten. Fördela fyllningen i botten och låt tårtan stelna i kylskåp. Dekorera med hallon innan servering.

SMAKLIG SPIS!!!

MUMS!

Busstrejk

Jag kan tycka att man ibland måste få strejka för att visa sitt missnöje, men tusan vet om jag tycker det är ok att bussförare får strejka överallt. Missförstå mig rätt, finns det andra sätt man kan ta sig kommunalt till jobbet kan det vara ok, men att helt slå ut de offentliga kommunikationerna från vissa orter, som exempelvis Norrtälje, tycker jag är oansvarigt.

Många har inte bil man kan åka med istället, andra har inte råd att åka bil. Strejken innebär att många som varje dag busspendlar till sitt arbete inte kan ta sig dit, med stora ekonomiska konsekvenser som följd.

Om detta nu inte räcker har vi ju också miljöaspekten. Hur mycket mera avgaser släpps inte ut om alla skall åka i egen bil till och från arbetet, istället för att samåka i buss.

Fy för bussförarstrejker.

Vad göra?

En inte allt för enkel uppgift?!

Kan Du (Ja DU) beskriva ditt liv med fem ord? Skriv en kommentar till mitt inlägg och dela med dig!



Mitt liv just nu: Kreativt kaos på slingrig stig.

En sak till!

Bara måste tipsa om dessa underbara voodo-dolls! Du hittar dem HÄR.

Utmaning

Vandrarvild utmanade mig, och eftersom måndagmornar är ganska tråkiga slängde jag mig över utmaningen...!

* Din senaste insikt/aha-upplevelse.
Läs inte jobbmailen på semestern, man får ett underbart pirr i magen när semesterresan är bokad, inget är så avslappnande som en kurrande katt.

* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster (som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v)
Hm. Den var inte lätt. Den måste jag nog fundera ett tag på...

* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma.
Oj, den har jag glömt! :)

Jag utmanar: Vandrarvild tillbaka, Joules, Onekligen. Senapsgul, Peter och Miss keep your distance.

Bomull

Liksom bomull är himlen mjuk och fluffig, men grå istället för vit. Det varma gula lyser med sin frånvaro och världen är lite mera färglös än den borde vara. Grön oklippt gräsmatta kittlar under fötterna, så där morgonsval och fuktig som gräsmatta är just på morgonen och morgonrocken som omfamnar mig värmer den lite huttrande huden. I händerna en kopp Kusmi-the som sakta släpper ifrån sig en ljuvligt doftande ånga.

Dagen börjar slå upp ögonen så sakterliga.

Nej.

Håller andan...

Vandrarvild...

...har utmanat mig, så here we go!

Ta den bok du har närmast. Slå upp sidan 123. Skriv den sjätte, sjunde och åttonde meningen i din blogg.”

Hm. På sidan 123 är det bara en stor bild, så jag tar sidan 124 istället...!

Vad blir nio gånger etthundrasju? Och när vi hade räknat ut det hade vi ett räkneexempel med kor som gick genom en grind. Två i minuten kom igenom, och det var trehundra på en äng, och hur många var kvar efter en och en halv timme?

(Nalle Puh, samlade berättelser och verser. A.A. Milne, så klart)

Jag utmanar Peter, S, Joules, och Josefine.

Ikväll gäller det!!!

Måtte Zlatans knä hålla!

Jag hoppas att ni har laddat med flaggor, vimplar, ansiktsfärg, diskmedel*, tutor, sjungit upp ordentligt, och laddat med valfri dryck** inför matchen! Det har i alla fall jag! :)

*så att ni kan ordna bubbelbad i närmsta fontän!
**för att skåla för varje mål Sverige gör!

Jag gillar fotboll :)

Bilderna är lånade HÄR

Hopp

Kanske finns Vi fortfarande, och kanske, kanske kan jag tro på en framtid för oss igen. Men ännu så är det bara en svag gnista i ett oändligt mörker. Jag önskar så att den gnistan kan blända oss.

Du gamla du fria...

Kan det bli bättre? Gul sol och blå himel på vår Nationaldag, och hela landet står i blom med doftande syrener. En sådan dag kan livet inte vara annat än härligt!

Solen

...skiner idag. det värmer ett fruset hjärta!

Ålder

Att människan började räkna sin ålder i dagar, månader, år... Är det verkligen bra, med tanke på hur många som får ångest när de blir äldre? Trettioårskris, fyrtioårskris, femtioårskris...

Jag har i min närhet en person som har haft 26-, 27-, 28-, 29-, 30-, 31-, 32-, 33-, 34-, 35-, 36-, 37-, 38-, 39-årskris, och nu, så klart, en rejäl livskris för att fyrtioårsdagen närmar sig.

Den här ålderskrisen tar sig ganska allvarliga uttryck då personen i fråga flera månader i förväg har en enorm ångest som ger kroppsliga symptom med till exempel fruktansvärda magsmärtor.

Min fråga är hur jag skall kunna hjälpa denna människa i min närhet som mår så fruktansvärt dåligt över att bli äldre att det förmörkar allting runt omkring, alla delar av tillvaron, och hela livet?

I min värld spelar inte åldern någon större roll, jag är så gammal som jag känner mig, och ofta får jag lov att tänka efter när jag svarar på frågan om hur gammal jag är. Det är ju inte viktigt! Det som är viktigt i livet är att man är omgiven av människor som man tycker om, som fyller på ens energi, och att de människorna tycker om en själv.

Livet är för skört och värdefullt för att man ska gå runt och ha ångest över att det försvinner, istället borde man leva det helt och fullt varje dag...

Ps. Bilden visar blodhunden Kompis, fotograferad av mig.

Kanske...

Kanske, kanske en strimma hopp...

Knytnävsslag i magen

Plötsligt passerade livet förbi i revy i en oändlighets sekund fastän tiden stod stilla.

När Han sa att han inte visste om framtiden var vår längre.
Ögonen såg på honom utan att se, och över mina läppar kom ett ljudlöst skrik som började som en ilning i tårna. Sinnet exploderade som en supernova vilse i rymden, och varenda atom skrek NEJ, DU HAR FEL!

Sen sa hans mun sa att han älskade mig ännu, men hans blick var sorgsen, dämpad.

5298912000 sekunder på ett ungefär sedan den första gången våra hjärtan slog sitt första gemensamma slag, och jag insåg att Han upplevde att de slutat slå tillsammans trots allt. Nu i ett vacum, utan färg, syre, ljus.

Bokstäver formades till ord, meningar, diskussioner, resonemang vidare till tystnad, reflektion, flera ord som letade sig upp och ut och ekade mot väggarna. Det första diset blev till dimma och sedan natt. Kommer en gryning igen? En hand mot ett hjärta, jo, det slår än. Kanske kan man ta fram en defibrilator och ge det en stöt, och en till om man måste, för att få det att slå i takt igen.

Älskar. Älskar.

Smärta som går att ta på, i ögon som möter ögon.

Framtiden? Jag vet ännu inte om den finns.

Söndagssömnig

Nu har sverige begåvats med ännu en Medicine Doktor! Vännen S var strålande, och festen var kanon :).

Dagen D som i Disputation!

Idag disputerar* min vän S.

Det är stort, jättestort. Jag vet, för jag gjorde det själv för 3 år sedan.

Jag är så stolt över henne, idag får hon se resultatet av det arbete hon så intensivt har fokuserat på i fyra år. Hon kommer att vara (ÄR nog, så här 1,5 timme innan det börjar) nervös, och det kommer att kännas pirrigt i magen en stund när disputationen börjar, men sen kommer det att lugna ned sig. Opponenten är jättetrevlig, och duktig, så jag förväntar mig en intressant diskussion. Vid 12-tiden är det över, betygsnämnden sammanträder, och sedan kan vi grattulera den nya medicine doktorn! :)

Ikväll är det fest! Har man aldrig vart på en disputationsmiddag kan den till en början te sig långrandig, när det börjar med att den nybakade Doktorn** skålar för sitt universitet, men festerna brukar vara jättekul, med mycket spex och uppträdanden! :)

Så, jag antar att ni får veta imorgon om hon blev godkänd, och hur kul festen EGENTLIGEN var... :)

*Doktorerar, tar den högsta akademiska examen man kan.
**OBS!!! Doktor är ingen yrkestitel, och inte heller samma sak som läkare. Man kan vara läkare utan att vara doktor. Doktor är en rent akademisk titel.

Tyst det är i husen...

...jag vet att det inte är jul, men här på arbetet är det kväller, och nästan alla har gått hem.

Har ni tänkt på hur skönt det är när lugnet lägger sig och man kan fokusera på att beta av en massa arbete som kräver koncentration? Jag sitter gärna kvar sent någon kväll då och då, bara för att kunna göra just det. Dagtid blir man alltid avbruten, antingen av telefonen, eller av kollegor som vill prata.

Har ni tänkt på hur tillgänglig man alltid förväntas vara i dagens samhälle?

Handen på hjärtat:

• Stänger du av jobbmobilen när du går från jobbet?


• Låter du bli att kolla jobbmailen på kvällar, helger, ledighet?


• Arbetar du mer än du borde, så du har en massa plustid eller övertid?


• Stänger du av din privata mobil ibland bara för att få egen tid till avkoppling och återhämtning?

Hm. Tänkvärt, ellerhur? Hur klarade vi oss för 20-25 år sedan när internet inte var utbyggt på detta sätt, och mobiltelefoner inte fanns i någon större utsträckning? När vi inte alltid var tillgängliga...

Bilden hittade jag här.

Fyra tassar fattigare

Jaha... livet fortsätter forsa fram, och eländet tenderar ju att klumpa ihop sig...

Det var en tumör som tryckte på blodkärl och lymfa, stasade av, så att Oscars ben blev svullet*. Inget att göra på en så gammal katt** sa veterinären, så vi var tvungna att låta honom somna in. Usch, det är mycket nu. Det är ett husdjur som har funnits i familjen mer än en tredjedel av mitt liv, så det känns tungt och sorgligt... Världen är fyra tassar fattigare.

Imorse när jag vaknade kände jag mig som ett troll. Den där Dagen hade infunnit sig. Ni vet den där dagen när håret känns som om det vuxit fem centimeter över natten, och vad man än gör så GÅR det inte att få någon ordning på det. Den Dagen var idag. Jag fick panik och slängde mig på luten till min frisör V. Som tur var hade hon en akuttid för mig idag efter lunch, så nu är hårpaniken avblåst! Tänk att man lägger ned så mycket tid och pengar på döda celler**... :)

Skulle ha vart i Bergen på en spännande internationell konferens "Evidence based nursing", från söndag till onsdag. På programmet stod också ett intressant studiebesök på ett FoU-sjukhem. Är jag i Bergen nu då??? NEJ!!! Norge är ett j-vla u-land****. De strejkar på flygplatserna i Oslo och Bergen, så det går inte att komma dit och hem, alltså ingen konferens och inget studiebesök. Om jag nu skall försöka se positivt på det inträffade har jag ju i alla fall fått tre dagar att ägna åt skrivbordsarbete helt till skänks, så det var väl någon nytta med det i alla fall...

*Nästan 16 år

**Men han hade inte ont i alla fall!

***Ja, hår är ju döda celler!

****Jag menar det! När jag var på en forskarutbildningskurs i Bergen för några år sedan var det samma sak, man strejkade på flygplatsen. DÅ gick det att åka tåg tillbaka till Oslo, det går inte nu eftersom de är överfulla.

Ännu en katt...

Oscar är sjuk. Oscar är min mammas katt, en gammal herre. I helgen blev hans ena tass dubbelt så stor som den borde vara och mycket svullen. Väntar på att få ringa veterinären nu på morgonen, och oron ger sig till känna i bröstet. Tänk om han fått en propp i benet. Behandlar man sådant på så gamla katter??? Usch vad det är jobbigt när husdjur blir sjuka...

Vilar mig från Världen i Varberg. Bor i en strandstuga med utsikt mot havet. Detta är ett plåster på själen...

Förtvivlan

Lyckan rinner som små sandkorn ur mina händer, trots min förtvivlan att hålla den kvar med själ och hjärta. Jag står handlingsförlamad och ser på mitt liv som faller i bitar, och när det återstår bara en liten skärva tar han den och krossar under sin hårda skosula, utan att tveka. Jorden snurrar alldeles för fort, och jag tappar både fotfäste och det stadiga grepp jag trodde att jag hade.

Sömnlös i Staden

Jag trodde nog att jag vänt tillbaka dygnet till svensk tid igen, men jag måste ha missat att trycka på rätt av- och påknapp någonstans...

Natten som var låg jag och snurrade som en elvisp på högsta speed i sängen, jag somnade vid 5 imorse. Nu är det likadant, klockan tickar på, 03:26 i detta nu, och jag är klarvaken och o-sömnig. Vad göra? Varm mjölk - ingen effekt, ostmacka - ingen effekt, tråkigt arbete - ingen effekt, sovande, snarkande katt - ingen effekt...

BLÄ!

Om fyra timmar skall jag vara nyduschad och fräsch och leende på plats på Arbetet för möten, chefscoachning, och för styrgruppsmöte. Smile, you're on canded camera... :(

Söndag i soffan

Svävande fri, strosade slött i solskenet längs pirarna. Det var veckan som gick. Sällan har jag känt mig så avslappnad, och sällan har jag kunnat släppa tankarna på jobbet så snabbt...

Landade efter en lång flygtur i fredags morse. Extra lång eftersom en stor grupp stinkande* scouter var med på planet. Jag lyckades hålla semesterkänslan kvar till i eftermiddags, då jobbet inte kunde sluta ploppa upp bakom mitt pannben hela tiden. Så, jag bänkade mig i hörnsoffan i vardagsrummet, plockade upp datorn och loggade in på jobbmailen**, det var 205 olästa mail som väntade på att bli lästa och åtgärdade. MORR.

Men de får vänta tills imorgon. Jag stängde av och kliade katten på magen istället. Hans kurrande sövde mig gott, och jag försvårade tidsomställningen tillbaka till svensk tid genom att somna i solstrålen med katten :).

*De luktade svett så det osade i hela kabinen :(

**Tur att katten låg och kurrade på min hand, så jag inte fick panik när jag såg mailen som droppat in under veckan...

Saaaan Fraaanciscooooo.....

Njuter, njuter, av värmen som smeker huden, och brisen som ibland kommer in över land.

Kan inte sluta le, och förvånas över att jag faktiskt är här nu. I magen en Frappochino från Starbucks som ger en välbehövlig svalka. Igår kväll var vi på stranden och gjorde solen sällskap till den lade sig att sova. Nu skall även jag krypa i säng. God natt :)

Tidlös igen?

Oj, oj, vad klockan springer före mig! Jag känner mig så förbipasserad av den lilla manicken som verkar ha fått för sig att öka hastigheten på visarna trefallt. På något sätt känns det som om flera veckor har passerat i revy under helgen... Tre arbetsdagar kvar innan jag med lätta steg påbörjar min resa till San Francisco, men ack så mycket arbete jag måste beta av innan dess... I eftermiddag är jag trippelbokad på VIKTIGA möten, och det känns svårt att prioritera bort något av dem. Undra hur bra jag är på att splitta* mig?Dessutom har jag endast en timme för skrivbordsarbete på agendan innan jag far, eftersom de viktiga mötena som måste ske innan resan spillde över i min almanacka. Och imorgon åker vi på ledningsgruppsinternat från lunch till lunch onsdag, vilket kommer att bli mycket givande, men är helt fel i tid! Hur blev det så här i min almanacka egentligen.... Samtidigt känns det ju nästan oförskämt att klaga, eftersom jag snart har semester :)

*Du har väl läst sista Harry Potter boken?

Tidlös

Idag är jag tidlös, jag glömde klockan hemma :).

Torsdagsmorgon, och jag sitter som vanligt och har parkerat mina kreativa tankar någonstans bakom mitt ansikte...

Dock har jag filat vidare på en av mina dikter:

Det är moln på min himmel
av rosa plysch
Jag är vilse
mellan måne av silver och
mörk panik
En ängel
som i drömmen smälter och flyr

Men under
het mjuk bomull samlar vi
kyssar och äventyr
vaknar till i vintertid
det är måndag

Vi är snöflingor du och jag
som virvlar ystert runt
varandra
i en småningom ändande
omfamning

Klarvaken

Midnattstimmen smyger sig sakta på mig, och kommer som en obehaglig överraskning. Tankarna far som osaliga andar fram och tillbaka, kreativiteten är på topp, många fula grodor har blivit avbockade ikväll. Kanske gör sig de otaliga kopparna kaffe påminda från dagens hektiska arbete, koffeinet hoppar groda i den kaffe-ovana kroppen. Magen är mjuk och varm av vaniljthe och apelsin och sinnet är tillfreds trots allt. Måndagsångesten är som bortblåst, och varför skulle den inte vara det? Klockans visare har tickat in på tisdagens första timme. Rofyllt kurrar katten med nosen inbäddad i soffan, pälsen är mjuk och jag nyser när jag klappar honom.

Än finns tid, energi och bokstäver kvar att foga samman till ord, till arbete, till grodor att svälja, och punkter att bocka av, som utförda i den oändliga listan av just punkter att utföra i den röda skrivboken med hårda pärmar. Livet är oändligt, tiden susar förbi, och ändå står den stilla just här, just nu.

Virvelvind av damm

Virvelvindsaktig, så kände jag mig idag. Doften av rent fyller mina sinnen. Ingenting luktar väl så fräscht som ett nystädat hus? Jo förresten, nytvättade kläder som hängt ute på tork. Mmmm...

Gudsonen har ett nytt intresse sedan en tid tillbaka, nämligen brottning. Är man sex bast behöver man inte ha en sån där löjlig "baddräkt" som riktiga brottare har, utan man kan träna i schorts och Arsenal-tröja. Himlar vad stolt jag blev när jag såg honom träna idag, hjärtat bara svämmade över. Gudsonens Mamma I, min bästis, var också på plats, om än sliten. Hon kom hem 03.30 imorse efter en kväll ute. Då är det kul att ha en 18-månaders son och en sexåring som vaknar vid 6-tiden och tycker att dagen skall börja. :)

Blev lite sentimental här om dagen när jag och en vän satt och diskuterade barndommen. Många ljuva minnen kom tillbaka, som när jag hängde knäveck från balkongen på andra våningen... Våghalsig redan då. Faran lockar mig än idag, gillar pirret i magen, och adrenalinpåslaget som spänningen ger. Åter till barndomen. Vi kom in på barnprogram, minns ni?

• Ballongen spricker http://www.youtube.com/watch?v=ICqCxpq-iS0
• Mumlan http://www.youtube.com/watch?v=GkHMWs_QG4Y&feature=related
• Farbror Frippes skafferi http://www.youtube.com/watch?v=iQ_GhlC_0eo&feature=related eller http://www.youtube.com/watch?v=M4bTCKaYwto&feature=related
• Boktipset http://www.youtube.com/watch?v=bJXapKDe-xs&feature=related
• Lilla Anna och långa farbrorn http://www.youtube.com/watch?v=3eQwmvTY03M&feature=related
• Kalles klätterträd http://www.youtube.com/watch?v=baB8oBAoqcg&feature=related
• Tårtan http://www.youtube.com/watch?v=zAfJSgux0sU&feature=related
• Doktor Krall http://www.youtube.com/watch?v=owczXb_tmag&feature=related
• Fablernas värld http://www.youtube.com/watch?v=mgaQDYHIK-E&feature=related
• Sagostunden http://www.youtube.com/watch?v=dHYpleVQcbc&feature=related
• Drutten och Gena http://www.youtube.com/watch?v=9eMnDj27izs&feature=related
• Tummen http://www.youtube.com/watch?v=5coC8QSJuaQ&feature=related
• Kapten Zoom http://www.youtube.com/watch?v=SKvsKb8olEs
• Balthasar http://www.youtube.com/watch?v=dZMztkXlsMc&feature=related
• Urcellen Ellen http://www.youtube.com/watch?v=Bb0JZWnZPXM&feature=related eller http://www.youtube.com/watch?v=yHNFH8ow33g&NR=1
• Beppes godnattstund http://www.youtube.com/watch?v=khORY482vxg
• Fem myror... http://www.youtube.com/watch?v=UI5aDUflRcE
• Sant och sånt http://www.youtube.com/watch?v=HNHgTp848zg
• Från A till Ö http://www.youtube.com/watch?v=NXGquSECZC8
• Trolltider http://www.youtube.com/watch?v=YbU1iZVSudE&feature=related
• Bröderna Dahl http://www.youtube.com/watch?v=ZQC7GK7Uu7g&feature=related
• Ville, Valle och Viktor http://www.youtube.com/watch?v=WGPhLrssDG8
• Persiennen http://www.youtube.com/watch?v=YhOrYGcr7Zs
• Fröken ensam hemma åker gungstol...och många fler...

Ja jösses vad tiden går...

Och appropå timeout från bloggandet: SKRIKvonsten är utHOTningsrotad.

Livs-timeout

Har vart lite under ytan ett tag, livet rann förbi en period, när jag inte riktigt orkade simma med. Plaskade möjligen lite lojt med armarna. Ibland måste man bara ta en paus för att komma ikapp sig själv. Mannen i min närhet har inte heller varit i sitt esse, och han drar mig ner i djupa virvlar när han är sån, som jag inte vill vara i. Detta innebär också att jag inte orkat tämja sanktbernards-dammråttorna som tar över mitt hem just nu, de får härja alldeles för fritt när dammsugaren sover i städskåpet. Katten Molle går och nyser ikapp med mig, men lägger sig gärna på dammråttorna* i alla fall. Kanske skall dammsugaren och jag återuppta bekantskapen i helgen...

Livet går i en solig ljusblå ton**, men energin saknas. Kanske är det för många saker att göra på min att-göra-lista samtidigt, och jag hinner inte med att sortera och strukturera alla färger och nyanser. Nu tankar jag energi där jag kan hitta den, och för tillfället är det i stegtävlingspromenaderna***. Jag pluggar in MP3-spelaren i öronen och drar på musik eller en ljudbok, och ger mig ut och travar. Hur skönt är det att bara få koppla bort alla tankar som snurrar, och vara i nuet?!

Njut av dagen! Det ska jag göra i San Francisco, där jag ser mig själv promenerande i solskenet längs pirarna med kameran om halsen. Motiv lär inte saknas! Det vore kul att fota Golden Gate, men den är ofta inne i dimman, även när dagen är vacker, himlen är blå och solen skiner! Det kan inte fort nog bli den 24 april! :-)

*Är väl som ett dunbolster för honom antar jag!
**Nä, inte nattsvart, jag är inte deprimerad!
***Arbetsplatsen har anmält sig i tävlingen där man ska "gå till Prag", ett kul initiativ!

Mormor

Min mormor Dagmar gick ur tiden alldeles för tidigt. Men hon bor kvar i mitt hjärta...

Trädgården var enorm, med rosenrabatter, ett klätterträd och en sockertoppsgran som såg ut som en mullig, spetsig och grön maräng. Sen var det så klart det stora trädgårdslandet, med rabarber, vinbär, potatis, hallon, krusbär och jordgubbar. Då, när jag var liten, känndes det som ett paradis stort som en fotbollsplan, där man gömde sig bland hallonbuskarna och jordgubbarna medan man fyllde magen med solsken och bär. Fräknarna rodnade ikapp med de röda jordgubbsfläckarna på kinderna, medan de blå ögonen tindrade oskyldigt under den blonda luggen, när mormor kom på mig. Hon skarattade ofta då.

Huset var brunt, och tapeterna inuti var orange, i alla fall i hallen. Så minns jag det. Husets hjärta var köket. Som för så många andra kvinnor i den generationen var matlagningen viktig för mormor. Ofta ofta sprang de barfota fötterna in genom hallen, och svängde runt hörnet till köket, sen stannade de tvärt framför mormors förkläde.

-Vad blir det till mat mormor? Svaret lät inte vänta på sig:

- Stryk och strömmingshuvud!

Sen kom leendet. Men något annat svar fick man inte. Surt. Men inte lika surt som rabarberkrämen. Röd, trådig och sur så att tårna krullade sig. Sträva tänder som tungan inte ville nudda.

Mandelkubbarna. Att något så gott kan lukta så illa att göra. Bittermandelsdoften fyllde köket och då visste man, att snart blir det nybakt kubb med hemmagjord saft. Mandelkubbarna bodde i en ganska stor ljusblå plåtburk, med fjärliar på. (Den bor i mitt skafferi nu...) Mormors mandelkubbar hade en liten krispig yta, och var mjuka och fantastiskt goda inuti, undrar varför förmågan att baka mandelkubbar så, inte går i arv? Trots samma recept blir vare sig mina eller mammas kubbar lika bra. Kanske beror det helt enkelt på barndomens magi...

Att doppa dem i jordgubbssaften och känna den mosiga konsistensen i munnen samtidigt som smakerna blandades, så smakar sommar...

Mormor kunde trolla. På riktigt. Det fanns ingen annan mormor som kunde få "Kalles Kaviar" att smaka så gott. Hängde du inte med på kopplingen kaviar-trolla? Säger klappgröt* eller klappkräm dig något? En rosa fluffig fantastisk skapelse, som jag var helt övertygad om innehöll kaviar, med tanke på konsistensen (mannagrynen) :).

Sen var det ju den där röda sagosoppan** också... (undra om inte kaviar var involverad i den med?) Den som smakade så juvligt jordgubbe, med röda pärlor i, och russin. Det var den största lyckan när den blommiga tallriken fylldes av soppan, och den åts med andakt av en storögd liten tjej. Tänk att man kunde äta pärlor...

Min mormor, hon var fantastisk.

*Klappgröt - Klappkräm (4 portioner) (bilden är lånad)

Det tar cirka 40 minuter att tillaga och man bör ha starka armmuskler om man inte har en elvisp. Det skall vispas länge.

Du behöver 5 dl vatten från närmsta kran.

1 dl mannagryn.

1½ dl saft av lingon eller lingonsylt (vilket är originalet). Eller annan röd saft.

Eventuellt har man i lite socker.

Koka upp vattnet. Vispa ner mannagrynen och rör om. Koka 5 minuter på svag värme. (Kan lätt bränna vid om du har för hög värme.) Tillsätt saften/sylten och låt gröten koka upp på nytt. Häll sedan upp gröten i en stor skål eller ett stort fat och vispa den kraftigt till den blir kall, luftig och pösig.

Krämen äts med fördel med mjölk, ur en djup blommig tallrik.

**Sagosoppa

Sagogrynssoppa
1 liter Vatten
1 bit Hel kanel
3/4 dl Sagogryn
2 dl Saft
1 dl Russin
Socker efter smak

Koka upp vattnet med kanel. Tillsätt sagogrynen. Koka ca 30 minuter eller tills grynen är klara. Rör om då och då. Tillsätt russinen och saften. Smaksätt med ytterligare socker. Servera soppan kall.