Idag var första dagen på länge jag kunde lyfta blicken och se bortanför smärtan i min själ. Jag har skrattat idag. Det trodde jag inte att jag skulle göra på länge...
Vid mina fötter ligger en fyrtassing och snosar och värmer. Hon är nog till låns, även om jag vill att hon stannar. Kolsvart, med mjuka hängande öron. Hon är åtta veckor. Jag känner mig allergisk, det kliar, och är tungt att andas. Mår jag bättre imorgon får hon stanna. Annars får hon åka tillbaka till sina syskon. Å vad jag hoppas att jag mår bättre imorgon bitti! :)
Runt kvinnorna roterar livet
8 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar