Livet är så skört och bräckligt.
När man är ung känns det oändligt, och bekymren är långt, långt borta.
Dagarna går, och jag förundras över hur innehållsrikt det är,
hur fantastiskt det är att få finnas till.
Mitt sinne fylls av ödmjukhet.
Nu har jag lärt mig att njuta av varje dag, varje sekund till fullo.
På en sekund, ett andetag, kan det vara över.
Och jag tänker inte hafsa genom livet, jag tänker vrida ur varenda gnutta kärlek, glädje och njutning ur det, innan mina dagar är över.
4 kommentarer:
Bra inställning!
Ja, jag har lärt mig, och strävar efter att leva så, även om jag inte alltid lyckas :/ Kram!
Jag håller med dig. Man måste ta till vara varje minut, Men sedan kan det bli ett stressmoment i sig. Att tänka så. Det är inte lätt ...
Anna, Ja, ibland är det lite stressande, men oftast inte faktiskt tycker jag. Förvånansvärt nog...
Skicka en kommentar