TGIF!!

Och det är inte bara fredag, det är VALBORG! Ikväll blir det en stor brasa på gården. Oj vad vi ska elda.

Och grilla korv.

Bara för att det är sånt man gör när man har en majbrasa framför sig. :)

Hm.

Jag kan inte sova. Hostar som en galning, försöker få luft mellan hostningarna, men eftersom jag är tvärtäppt i nosen går det inte särskillt bra... Hoppas på att älsklingen kan mun-mot-mun-metoden om jag börjar bli blå...!

Vackraste världen vaknar till liv

Ibland stannar tiden liksom upp en stund, och jag tar mig tid att njuta en sekund.

Våren har anlänt i sin vackraste skrud, med krispiga tulpaner, gyllengula små solar i form av tussilago, vitsipporna som lyser upp slänten vid bäcken, blåsipporna som försiktigt tittar fram bland fjolårslöven. Lammen som blev utsläppta idag skuttar ystert - om än förvirrat- runt i hagen och retar gallfeber på både tackor och bagge.

Älsklingen kommer bara mycket motvilligt in när kvällen anlänt - även en bonde har vårkänslor. Han njuter av att se fälten bli gröna av det höstsådda vetet och det kliar i fingrarna av att få sätta igång med vårsådden.

Barnen bubblar av skratt när de hoppar studsmatta för allt vad tyglarna bär. Och varje morgon går diskussionerna höga om vilka kläder man vill ha på sig, framför allt när det inte stämmer överens med vilka kläder man faktiskt måste ha på sig.

Man bara måste vara lycklig när man har all denna rikedom omkring sig.

Men det var väl självaste...

Nu är jag förkyld igen. Alldeles alldeles fruktansvärt stubig, storig, hostig... Och ögonen känns som om de håller på att ploppa ur skallen. Febern gör kinderna rödblommiga och orken är totalt obefintlig.

Det känns som om det räcker med elände nu.

Attans...

Igår kväll när vi kom hem sprang en grävling runt knuten på magasinet. Attansattansattans. Jag tycker inte om grävlingar. Och dessutom inte som granne hemma på gården. Några meter från vår ytterdörr.

Nu vet vi dessutom vem som bet vår katt här om veckan. MORR.

Grävling - it's you against me! You are going to meet your maker*. Nu ska grävlingsfällan fram.

*Han kommer att få flytta till en annan del av skogen när vi fångat honom. Jag kommer INTE att tillåta herr Grävling att bo kvar här på gården.

BTW

Hon har gjort det nu. Börjat blogga alltså.

Vem?

Allas vår svenska hollywoodfru Maria Montazami. Joodå, det är sant. Ni hittar bloggen här. Den kanske inte är den absolut bästa jag har läst. Men allvarligt. Det är ju Maria Montazami. Hon är kult helt enkelt.

Och om man nu inte får nog av henne kan man ju alltid läsa lite skarpsinniga citat, clever things she said, sort of. Det kan man göra här till exempel. Vem älskar inte klokheter som:

”En gång kräkte hon två Victoria Secret-trosor på rad.” *

"Hon har konserverats väldigt bra" **

”Jag älskar tofsar! Tofsar tycker jag låter lite… tofsigt. Men tassels låter mer elegant.”

Man kan inte annat än beundra henne.

*Marias hund äter lite annorlunda saker

**Om sin mamma

Zoologisk exkursion.

Förresten har jag sedan i måndags sett:

2 katter

8 får

10 lamm

2 fasaner
1 räv
13 rådjur
1 älg
oändliga mängder småfåglar
3 ormvråkar
4 fjärilar
spår av bävrarna i ån (dammen och helt eller halvt avgnagda träd)

Lyckliga jag!

Jag är blyg, osäker och en fejk?

Joråsåatt.....

Läste i en blogg här om dagen om nätdejting.

Där stod att läsa att om en kille får en flirt* från en okänd tjej är det med största sannolikhet från en fejkad profil. Dessutom till ingen nytta eftersom ingen vettig** (?) människa tar kontakt med flirtaren och föreslår en träff.

*skrattar hysteriskt och fnissar*

"Men vad i hela friden snackar den där galna bruden om?", tänker ni så klart nu.

Your's truly har vart enormt skeptisk till nätdejting, från första stund. Inte tusan är det några seriösa människor som anmäler sig till en dejtingsida på nätet. Och inte träffar man någon för ett varaktigt förhållande på så sätt heller. För det VET man bara. Bestämt nu och för alltid - pang. Det bara är så.

Efter en skitsunkig, svidande, ful skilsmässa sjönk jag ned i träsket. Livet var nattsvart, jag var inte värd att bli älskad, jag skulle aldrig träffa någon igen... Ja ni fattar. Käraste vännen K fick nog efter några månader och sa till mig att "Nu räcker det!!! Du ska anmäla dig på en nätdejtingsida, om inte annat är det som ljuv musik för ditt EGO. You go girl!" Ni kan ju förstå min reaktion. Jag slog bakut, satte båda hälarna i marken och stretade emot. Tack och lov gav hon sig inte.

En fnissig kväll registrerade vi en profil åt mig, och på några timmar hade jag fått massor av flirtar och meddelanden. Åtskilliga hade tittat på min profil. Självkänslan fick sig en rejäl uppåtpuff vill jag lova.

Och så plötsligt fanns han där. Slumpmässigt utvald, för mig. Och jag fann mig själv*** skicka en flirt till honom. Och han flirtade tillbaka! The rest, gott folk, är som vi säger, historia. Han är min nu :), vettvillingen.


*flirten är det samma som en smily som blinkar som man kan skicka till någon man är intresserad av på dejtingsajten.

**Se där ja, det är det jag alltid har misstänkt, Älsklingen är nog faktiskt från vettet!! :) Till saken hör att även han var skeptisk in i det sista till att man kan hitta någon seriös via nätdejting.

***Jag är alltså "fejken", och dessutom osäker och blyg.

Bilden på flirten är lånad från Oh my dad

Hej på er!

Kvällspromenaden avklarad. Det är så himla skönt att bara kasta på sig gympadojjorna och skutta ut i rask takt i naturen.

Det porlar av vatten i bäcken, fåglarna kvittrar, solen får träden i skogskanten att rodna, innan den så sakterliga sjunker bakom horisonten. På de höstsådda åkrarna börjar vetet att gro i fina gröna rader.

Och mina kinder blir rödrosiga.

Som värsta Sound of music-filmen!!

Livets små förnöjsamheter

Nyss hemkommen från en rask kvällspromenad i sällskap med ett råjur finner jag mig själv funderades över livet som det var då och hur det är nu. Det är förunderligt vad virvelvindarna i tillvaron kan ändra allt så totalt. Livet rufsas om på en sekund och blir aldrig det samma igen.

Då: stressad storstadstjej med karriär och arbete i fokus, för att den där andra kärleksfulla lyckan saknades i ett sedan länge utbränt förhållande. Boende i lägenhet (tja, jag räknar faktiskt radhuset som en lägenhet med), med alldeles för lite tid att njuta av tillvaron... Alla bekvämligheter man kan tänka sig, men ändå inte tillfreds, harmonisk, rofylld.

Nu: lycklig, lycklig, med rävar, älgar, vildsvin och rådjur inpå knuten. Älskade, knasiga, underbara, envisa mannen som driver mig till skratt och vansinne om vartannat, och som älskar att argumentera bara för sakens skull. Han slår mig i 5 i rad lika ofta som jag slår honom*. Sötaste katten Tessa som följer med på promenad precis så där lagom långt, till utkanten av sitt revir, och som sedan sätter sig prydligt att vänta till vi behagar komma tillbaka. Då får vi gärna bära henne den sista biten till huset, så hon slipper sätta tassarna på det otäcka gruset. Barnen som svämmar över tvättkorgen med sina klädbyten, sprider saker omkring sig som en vattenspridare och "glömmer" att plocka i ordning, de som älskar torsdagsmys och min kladdkaka. Värmepannan som eldas med ved minst en gång per dygn vintertid, och som sotar, och surar ibland, men som jag älskar att elda i. Det ger mig tid för en stunds reflektion. När man står där och lyssnar till eldens sprakande när den tar sig finns det inte mycket annat att göra än att bara tömma sinnet på tankar. Kontemplation, helt enkelt**. Varmvattnet, som definitivt är en bristvara när man inte eldar. Gräsmattan som är mera mossmatta än "gräslig", men som ändå är så där skön att gå barfota på. Trädgården och huset som innehåller en oändlig mängd att-göra-projekt - vi kommer aldrig att klara av dem alla... :)

Jag har funnit min plats i tillvaron.

*Men jag låter ju så klart honom vinna ibland, så han inte tröttnar ;)
**kontemplation, för den som inte vet det, betyder: försjunkenhet, djup begrundan; betraktelse, meditation, grubbel, tankfullhet

Får det lov att vara lite skrattkramper??

Längtan ut i världen

Ni som känner mig, och säkert ni, som inte känner mig men som har scannat igenom inläggen på min blogg, vet att jag fullkomligt älskar att resa.

Igår satt Älsklingen och jag i bilen* och pratade om planerna för sommaren, och de olika alternativen som vi väljer emellan. Då säger han plötsligt: "Åh, jag skulle verkligen vilja åka på en resa med dig igen nu!!" Och då var det som om han tryckte på helt rätt knapp i kroppen på mig och varenda cell i kroppen började studsa av reslust.

Och, tänker ni säkert då, köp en week-end-resa och ge er iväg bara!

MEN. Han är ju bonde. Och om 1-3 veckor sätter vårsäsongen igång med plöjning och sådd, så det finns inte en endaste liten gnuttas möjlighet att kidnappa honom och dra ut i vida världen just nu.


Suckar och drömmer mig bort...**


*Vi gör det ibland. Bara finåker lite för att det är mysigt. Och så kan man ju stanna och fika på små mysiga ställen. Just igår ville min bonde åka omkring lite i omgivningarna och titta hur det såg ut på åkrarna.

**Semesterbilderna nedan är alla tagna av mig.

Venedig, Italien

Schwangau, Tyskland

Hellbrunn, Österrike

Salzburg, Österrike

På vägen mellan Innsbruck och Schwangau

Landsberg, Tyskland

Gardasjön, Italien

Kroatien

Tivoli, Köpenhamn, Danmark

Malmö, Sverige

Sankt Ulrich, Ortisei, Italien

Kochel am See, Tyskland

San Francisco, USA

London, England

Gullfoss, Island

Budapest, Ungern

Sport Gastein, Österrike

Twelve Apostles, Australien

Jag ber om ursäkt

Jag har vart en dålig bloggare den senaste veckan. Förlåt.

Men nu är jag här igen. Har ni saknat mig?

Anledningarna till min plötsliga frånvaro stavas A-R-B-E-T-E och H-E-L-T---S-L-U-T.

Efter att nu ha vart sjukskriven under en månad efter den stora operationen började jag arbeta igen i tisdags. Det innebar att jag masade mig upp i 5-taget varje morgon, var på jobbet kvart i sju, arbetade, arbetade, arbetade och åkte hem vid 16-tiden.

Att man kan bli så slut av något som tidigare har gått av bara farten övergår mitt förstånd.

På kvällarna den här veckan har jag somnat tidigt kan man säga. Joo då, väldigt tidigt. Sittandes vid matbordet. Innan bonusbarnen ens har tänkt tanken på att stänga sina blå och gröna tittgluggar. Och detta skedde till deras stora förtjusning så klart...

Hm......

For the record

I morse spöregnade det. SPÖREGNADE. Vilket medförde att jag blev blöt när jag gick ut.

Blä.

Tur att jag har ett sån't snyggt paraply.

Små, små glimtar av vårt hem

Den nyköpta klockan som passar så där bra in i köket, man blir glad när man ser den.

Den gamla kofferten finns kvar i huset som en gåva från förr. Den har tillhört någon ur en tidigare generation som bott här. Nu är den perfekt till mina målarsaker.

Arvet från min mormor. En helt underbar sekretär med många gömmor, lådor och fack att lägga sina små skatter och hemligheter i. Mormors far har gjort denna underbara möbel.

Vår kärlek.

Figuern kommer från Willow tree och jag älskar den.

Från vännen i den gamla hemstaden fick jag denna underbara lilla zen-trädgård. Den leende Bhuddan jag hade passade perfekt i den vita lena sanden.

Stationsklockan. Också ett nytt billigt fynd, som passar så väl in i vårt hem.

Hennes och hans, med en längtan tillbaka till Australien.

Tavlan som är målad av vännen från förr. Hon som fattas i mitt liv nu, men som ändå finns där lite i periferin, som tur är. Hon vet nog inte att jag har tavlan kvar, och vårdar den ömt.

När bonusdöttrarna fick se denna lilla figur sa de: men det är ju vi!!!

Den är vacker, den gamla moraklockan.

"Tiden äro lång, för den som väntar"

Ängeln.

Tapeten, den nya, i yngsta bonusdotterns rum. Hon är mycket nöjd.

Loppisfyndet, de två ljuvliga fåglarna, passade perfekt på biten av drivved.

Det här kallar jag klass. Yngsta bonusdotterns vackra smyckehängare är förgylld med röda skelettörhängen i plast. Man kan inte annat än att le åt det.

Fotografiet jag tog den där kvällen i Skagen i Danmark blev en underbar tavla på canavasduk. Här är en detalj av bilden.

Båda barnen älskar att måla, rita och pyssla. Jag har hård konkurrens om mina målardukar, penslar och färger. Men när resultatet blir så här fint delar jag gärna med mig. Detalj från älsta bonusdotterns tavla.

Yours truly är skyldig till denna gröna skapelse. Älsklingen avskyr grodor, men inte yngsta bonusdottern som älskar tavlan, varför den nu befinner sig på hennes vägg.

En miniatyrstol i gjutjärn.

För säkerhets skull även i en annan grön nyans.

Detalj av en tavla som talar om vems rum man befinner sig i.

Min penna. Som jag köpte bara för att den ser så lustig ut. Den är förskräckligt svår att skriva med eftersom den är så tung i toppen. Men vad gör väl det?

Närbild av en blå strutsfjäder.

Smyckeasken från Australien glittrar.

Minstingen har snott mitt örngott. Jag bara älskar dessa påslakan med elefanter från Åhléns. De minner om barndomens Fem myror är fler än fyra elefanter!

Favorit-servisen Amanita från 1940-talet. Jag kompletterar med flera delar så fort jag kommer åt. Jag älskar den röda, men den blåa smäller högre.

Smyckeasken i det andra barnrummet har fått sällskap av ett smyckeskrin som är en speldosa.

Min version av Ängeln.

Det finns inte alldeles få gossedjur i detta hus.

Kuddsamlingen på sängen förgylld med den finaste julklappen.

Minnen, minnen. DAM-trollen fanns även när jag var liten. Herregud vad 1900-tal! ;)

Kuddar.

Tavla jag gjorde för några år sedan. Den gör mig glad.

Masken från Venedig. Åh, vad jag vill åka tillbaka dit. Min längtan dit har smittat av sig till barnen. Så nog kommer vi att åka dit, that's for sure :)

Ser du vad min tavla föreställer? Det är ett rött äpple sett ovanifrån. Någon trodde det var undersidan av en vallmo...

Hjärtat pryder ett skrin gjort i träslöjden. Tillverkarinnan är mycket stolt. Lillasyster är lika avundsjuk som storasyster är stolt.

Någon i familjen spelar innebandy... eh... bandi?!

Hästen i fönstret påminner om en piasavakvast.