Det är en märklig känsla när jag inser att så mycket har förändrats.
Då, när jag bodde i staden, var jag mörkrädd när jag gick ensam ute om kvällarna. Trots gatlysen och ljud. Det var en obehaglig rädsla som kramade hårt om hjärtat när jag gick från bussen och hem, eller cyklade på den ensliga cykelvägen. Hela tiden tänkte jag på vem eller vad som kunde lura i mörkret.
Nu bor jag mitt ute i skogen på landet, och om kvällarna så här års blir det verkligen mörkt. Här finns inga gatlysen, inga ljud. Trots det är jag fylld med ro när jag är ute. Jag njuter av att se en stjärnhimmel som är fylld av lysande diamanter från horisont till horisont. Månen har aldrig sett större, mer harmonisk ut än vad den gör när den sakta lyfter sig över skogsbrynet och färdas långsamt över himlavalvet.
Ingenting är skrämmande längre.
Då, när jag bodde i staden, var jag mörkrädd när jag gick ensam ute om kvällarna. Trots gatlysen och ljud. Det var en obehaglig rädsla som kramade hårt om hjärtat när jag gick från bussen och hem, eller cyklade på den ensliga cykelvägen. Hela tiden tänkte jag på vem eller vad som kunde lura i mörkret.
Nu bor jag mitt ute i skogen på landet, och om kvällarna så här års blir det verkligen mörkt. Här finns inga gatlysen, inga ljud. Trots det är jag fylld med ro när jag är ute. Jag njuter av att se en stjärnhimmel som är fylld av lysande diamanter från horisont till horisont. Månen har aldrig sett större, mer harmonisk ut än vad den gör när den sakta lyfter sig över skogsbrynet och färdas långsamt över himlavalvet.
Ingenting är skrämmande längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar