måndag 12 april 2010

Livets små förnöjsamheter

Nyss hemkommen från en rask kvällspromenad i sällskap med ett råjur finner jag mig själv funderades över livet som det var då och hur det är nu. Det är förunderligt vad virvelvindarna i tillvaron kan ändra allt så totalt. Livet rufsas om på en sekund och blir aldrig det samma igen.

Då: stressad storstadstjej med karriär och arbete i fokus, för att den där andra kärleksfulla lyckan saknades i ett sedan länge utbränt förhållande. Boende i lägenhet (tja, jag räknar faktiskt radhuset som en lägenhet med), med alldeles för lite tid att njuta av tillvaron... Alla bekvämligheter man kan tänka sig, men ändå inte tillfreds, harmonisk, rofylld.

Nu: lycklig, lycklig, med rävar, älgar, vildsvin och rådjur inpå knuten. Älskade, knasiga, underbara, envisa mannen som driver mig till skratt och vansinne om vartannat, och som älskar att argumentera bara för sakens skull. Han slår mig i 5 i rad lika ofta som jag slår honom*. Sötaste katten Tessa som följer med på promenad precis så där lagom långt, till utkanten av sitt revir, och som sedan sätter sig prydligt att vänta till vi behagar komma tillbaka. Då får vi gärna bära henne den sista biten till huset, så hon slipper sätta tassarna på det otäcka gruset. Barnen som svämmar över tvättkorgen med sina klädbyten, sprider saker omkring sig som en vattenspridare och "glömmer" att plocka i ordning, de som älskar torsdagsmys och min kladdkaka. Värmepannan som eldas med ved minst en gång per dygn vintertid, och som sotar, och surar ibland, men som jag älskar att elda i. Det ger mig tid för en stunds reflektion. När man står där och lyssnar till eldens sprakande när den tar sig finns det inte mycket annat att göra än att bara tömma sinnet på tankar. Kontemplation, helt enkelt**. Varmvattnet, som definitivt är en bristvara när man inte eldar. Gräsmattan som är mera mossmatta än "gräslig", men som ändå är så där skön att gå barfota på. Trädgården och huset som innehåller en oändlig mängd att-göra-projekt - vi kommer aldrig att klara av dem alla... :)

Jag har funnit min plats i tillvaron.

*Men jag låter ju så klart honom vinna ibland, så han inte tröttnar ;)
**kontemplation, för den som inte vet det, betyder: försjunkenhet, djup begrundan; betraktelse, meditation, grubbel, tankfullhet


2 kommentarer:

Summercat sa...

vilken supersöt katt!
ibland längtar jag efter att bo på landet, även om jag trivs bra i stan. om några år kanske...!

puman sa...

Summercat: Ja visst är hon söt! Jag längtade med till landet när jag bodde i stan. Idag undrar jag ofta för mig själv varför jag dröjde så länge innan jag flyttade. Men det är klart, jag hade ju inte hittat min Älskling då. :)