Knytnävsslag i magen

Plötsligt passerade livet förbi i revy i en oändlighets sekund fastän tiden stod stilla.

När Han sa att han inte visste om framtiden var vår längre.
Ögonen såg på honom utan att se, och över mina läppar kom ett ljudlöst skrik som började som en ilning i tårna. Sinnet exploderade som en supernova vilse i rymden, och varenda atom skrek NEJ, DU HAR FEL!

Sen sa hans mun sa att han älskade mig ännu, men hans blick var sorgsen, dämpad.

5298912000 sekunder på ett ungefär sedan den första gången våra hjärtan slog sitt första gemensamma slag, och jag insåg att Han upplevde att de slutat slå tillsammans trots allt. Nu i ett vacum, utan färg, syre, ljus.

Bokstäver formades till ord, meningar, diskussioner, resonemang vidare till tystnad, reflektion, flera ord som letade sig upp och ut och ekade mot väggarna. Det första diset blev till dimma och sedan natt. Kommer en gryning igen? En hand mot ett hjärta, jo, det slår än. Kanske kan man ta fram en defibrilator och ge det en stöt, och en till om man måste, för att få det att slå i takt igen.

Älskar. Älskar.

Smärta som går att ta på, i ögon som möter ögon.

Framtiden? Jag vet ännu inte om den finns.

Söndagssömnig

Nu har sverige begåvats med ännu en Medicine Doktor! Vännen S var strålande, och festen var kanon :).

Dagen D som i Disputation!

Idag disputerar* min vän S.

Det är stort, jättestort. Jag vet, för jag gjorde det själv för 3 år sedan.

Jag är så stolt över henne, idag får hon se resultatet av det arbete hon så intensivt har fokuserat på i fyra år. Hon kommer att vara (ÄR nog, så här 1,5 timme innan det börjar) nervös, och det kommer att kännas pirrigt i magen en stund när disputationen börjar, men sen kommer det att lugna ned sig. Opponenten är jättetrevlig, och duktig, så jag förväntar mig en intressant diskussion. Vid 12-tiden är det över, betygsnämnden sammanträder, och sedan kan vi grattulera den nya medicine doktorn! :)

Ikväll är det fest! Har man aldrig vart på en disputationsmiddag kan den till en början te sig långrandig, när det börjar med att den nybakade Doktorn** skålar för sitt universitet, men festerna brukar vara jättekul, med mycket spex och uppträdanden! :)

Så, jag antar att ni får veta imorgon om hon blev godkänd, och hur kul festen EGENTLIGEN var... :)

*Doktorerar, tar den högsta akademiska examen man kan.
**OBS!!! Doktor är ingen yrkestitel, och inte heller samma sak som läkare. Man kan vara läkare utan att vara doktor. Doktor är en rent akademisk titel.

Tyst det är i husen...

...jag vet att det inte är jul, men här på arbetet är det kväller, och nästan alla har gått hem.

Har ni tänkt på hur skönt det är när lugnet lägger sig och man kan fokusera på att beta av en massa arbete som kräver koncentration? Jag sitter gärna kvar sent någon kväll då och då, bara för att kunna göra just det. Dagtid blir man alltid avbruten, antingen av telefonen, eller av kollegor som vill prata.

Har ni tänkt på hur tillgänglig man alltid förväntas vara i dagens samhälle?

Handen på hjärtat:

• Stänger du av jobbmobilen när du går från jobbet?


• Låter du bli att kolla jobbmailen på kvällar, helger, ledighet?


• Arbetar du mer än du borde, så du har en massa plustid eller övertid?


• Stänger du av din privata mobil ibland bara för att få egen tid till avkoppling och återhämtning?

Hm. Tänkvärt, ellerhur? Hur klarade vi oss för 20-25 år sedan när internet inte var utbyggt på detta sätt, och mobiltelefoner inte fanns i någon större utsträckning? När vi inte alltid var tillgängliga...

Bilden hittade jag här.

Fyra tassar fattigare

Jaha... livet fortsätter forsa fram, och eländet tenderar ju att klumpa ihop sig...

Det var en tumör som tryckte på blodkärl och lymfa, stasade av, så att Oscars ben blev svullet*. Inget att göra på en så gammal katt** sa veterinären, så vi var tvungna att låta honom somna in. Usch, det är mycket nu. Det är ett husdjur som har funnits i familjen mer än en tredjedel av mitt liv, så det känns tungt och sorgligt... Världen är fyra tassar fattigare.

Imorse när jag vaknade kände jag mig som ett troll. Den där Dagen hade infunnit sig. Ni vet den där dagen när håret känns som om det vuxit fem centimeter över natten, och vad man än gör så GÅR det inte att få någon ordning på det. Den Dagen var idag. Jag fick panik och slängde mig på luten till min frisör V. Som tur var hade hon en akuttid för mig idag efter lunch, så nu är hårpaniken avblåst! Tänk att man lägger ned så mycket tid och pengar på döda celler**... :)

Skulle ha vart i Bergen på en spännande internationell konferens "Evidence based nursing", från söndag till onsdag. På programmet stod också ett intressant studiebesök på ett FoU-sjukhem. Är jag i Bergen nu då??? NEJ!!! Norge är ett j-vla u-land****. De strejkar på flygplatserna i Oslo och Bergen, så det går inte att komma dit och hem, alltså ingen konferens och inget studiebesök. Om jag nu skall försöka se positivt på det inträffade har jag ju i alla fall fått tre dagar att ägna åt skrivbordsarbete helt till skänks, så det var väl någon nytta med det i alla fall...

*Nästan 16 år

**Men han hade inte ont i alla fall!

***Ja, hår är ju döda celler!

****Jag menar det! När jag var på en forskarutbildningskurs i Bergen för några år sedan var det samma sak, man strejkade på flygplatsen. DÅ gick det att åka tåg tillbaka till Oslo, det går inte nu eftersom de är överfulla.

Ännu en katt...

Oscar är sjuk. Oscar är min mammas katt, en gammal herre. I helgen blev hans ena tass dubbelt så stor som den borde vara och mycket svullen. Väntar på att få ringa veterinären nu på morgonen, och oron ger sig till känna i bröstet. Tänk om han fått en propp i benet. Behandlar man sådant på så gamla katter??? Usch vad det är jobbigt när husdjur blir sjuka...

Vilar mig från Världen i Varberg. Bor i en strandstuga med utsikt mot havet. Detta är ett plåster på själen...

Förtvivlan

Lyckan rinner som små sandkorn ur mina händer, trots min förtvivlan att hålla den kvar med själ och hjärta. Jag står handlingsförlamad och ser på mitt liv som faller i bitar, och när det återstår bara en liten skärva tar han den och krossar under sin hårda skosula, utan att tveka. Jorden snurrar alldeles för fort, och jag tappar både fotfäste och det stadiga grepp jag trodde att jag hade.

Sömnlös i Staden

Jag trodde nog att jag vänt tillbaka dygnet till svensk tid igen, men jag måste ha missat att trycka på rätt av- och påknapp någonstans...

Natten som var låg jag och snurrade som en elvisp på högsta speed i sängen, jag somnade vid 5 imorse. Nu är det likadant, klockan tickar på, 03:26 i detta nu, och jag är klarvaken och o-sömnig. Vad göra? Varm mjölk - ingen effekt, ostmacka - ingen effekt, tråkigt arbete - ingen effekt, sovande, snarkande katt - ingen effekt...

BLÄ!

Om fyra timmar skall jag vara nyduschad och fräsch och leende på plats på Arbetet för möten, chefscoachning, och för styrgruppsmöte. Smile, you're on canded camera... :(

Söndag i soffan

Svävande fri, strosade slött i solskenet längs pirarna. Det var veckan som gick. Sällan har jag känt mig så avslappnad, och sällan har jag kunnat släppa tankarna på jobbet så snabbt...

Landade efter en lång flygtur i fredags morse. Extra lång eftersom en stor grupp stinkande* scouter var med på planet. Jag lyckades hålla semesterkänslan kvar till i eftermiddags, då jobbet inte kunde sluta ploppa upp bakom mitt pannben hela tiden. Så, jag bänkade mig i hörnsoffan i vardagsrummet, plockade upp datorn och loggade in på jobbmailen**, det var 205 olästa mail som väntade på att bli lästa och åtgärdade. MORR.

Men de får vänta tills imorgon. Jag stängde av och kliade katten på magen istället. Hans kurrande sövde mig gott, och jag försvårade tidsomställningen tillbaka till svensk tid genom att somna i solstrålen med katten :).

*De luktade svett så det osade i hela kabinen :(

**Tur att katten låg och kurrade på min hand, så jag inte fick panik när jag såg mailen som droppat in under veckan...